Italien-Slovakien: musiken vann toppmötet men matchen verkar aldrig ta slut

Snyggaste tröjorna mot snyggaste nationalsången och en plats i åttondelen var vinsten.

Gillar att Slovakien gick vidare även om de maskade och slängde sig som riktiga italienska män. Egentligen känner jag inget mer för Slovakien än att det är roligt att de som mest vill också gör det.

Roligare är att de arroganta, cyniska skitstövlarna är utslagna. Förhoppningsvis betyder detta att ett av världens bästa fotbollsländer sanerar sin fotboll och ges (tillsammans med Birro) något slags sjukdomsinsikt. Det behöver de, Birro har ”castat” sig själv som fotbollens Björn Ranelid. Fast varför ska Italien förändras nu? Man har hållit på så här sedan Neros tid och varför ändra på ett förlorande koncept?

TV4 frossar i känslor: spelarnas, våra, det italienska folkets och naturligtvis Birros egna istället för att ägna sig åt fotbollen. Ge mig mindre känsloslisk och mer analys: jag vet att Italien åkte ut, jag vill veta varför, varför det är fel på italiensk fotboll i allmänhet! Det får jag naturligtvis inte.

Jag vill veta vad Kåmark ( och eventuellt Hussfelt) tycker innan händelsen är avgjord/dömd. Och kanske omedelbart efteråt. Men sedan, när det är dömt: gå vidare. Matchen var oerhört spännande men de två höll på att tjata om vad som hänt och som absolut inte kunde påverka det aktuella dramatiken på planen. Gång på gång.

”Man möts ständigt av fördomar och förakt”, säger ”Offret Birro” om italiensk fotboll och själv för 386.e gången den här säsongen och man kan fråga sig varför? Varför säger Birro så, Varför tycker så många så här om dig och italiensk fotboll?

Jo för att Birro älskar, precis som Italien, offerrollen och de stora känslorna och Italien är ett land på gränsen till kaputt. På alla sätt. Hoppas Birro mår bättre. Jo, faktiskt. Skriver några fler bra böcker istället, gärna en om vad som är så fel i italiensk fotboll och som saknar ordet ”jag”.

Några tips till Hussfelt och Kåmark: efter att ett mål dömts tillhör bollen de lag som ska göra avspark. Italienaren som fick en knuff här han kastade sig över målvakten och dog. Allt medan Kåmark och Hussfelt hetsar mot målvakten. Genant!

Det var inte bättre under matchen. Hussfelt skrek: ” de har fått ett mål bortdömt!”

Nej, de har fått en offside dömd mot sig, något mål har aldrig gjorts och kan därför aldrig dömas bort. Sluta skrik och kom in i matchen!

Gillade faktiskt Birro i studion direkt efter matchen när han var märkbart tagen och för några ögonblick glömde bort sin roll: Han  påstod  att alla de där sakerna var ointressanta : skottet är inte inne, målvakten ska vara kvar på plan och det är inte offside.  Både Dubbel-Anders och Birro säger t ex att det inte är mål och sedan kommenterar tönten Jihde ( jo han iklärsig töntstruten i den här ögonblicket) det med att ”det var kanske mål”, typ nån måste ju hålla känslorna och korruptionsteorierna igång.

Vad är det för mening att hålla på och tjata om detta och försöka få det till något felaktigt, orättfärdigt? Ändrar det något, är det ens intressant?  Är det inte enbart sportjournalistik när den är som sämst och mest meningslös?

Sedan satte förstås Birro igång igen och tyvärr så fattar inte ens Dubbel-Anders att italienaren ska ha varning för att han försöker ta bollen – han har inte där att göra. Det är jämställbart med att ena laget får frispark och en spelare i motståndarlaget snor bollen. Solklart gult!

Men det sa ingen. Istället blev det ”snyggaste målen”, rapport om  vad engelska medierna tyckte på en presskonferens och mer tugg om italienska tårar…

PS

Simon Bank har i dagens Sportbladet ett lång (lite väl utdraget) porträtt av Cannavaro där han ger vissa inblickar i det italienska politikens påverkan på fotbollen. Intressant.

Annonser

About this entry