En ansvarslös klubb?

Vad som slår mig när jag ser Falkenberg spela ut Helsingborg i en halvlek och helt rättvist vinna med 2-0 är hur taskigt det är. Mot alla oss andra. Jag misstänker att klubben inte förstår det. Jag tror inte klubben vill det men att den har så många svaga led för närvarande att alla delar inte riktigt vet vad de andra gör. Och det syns på plan.

Första halvlek är bland de allra sämsta jag sett HIF göra i år, och då har jag sett många riktigt usla. Man ställde bara ut skorna och lät ett lag som bara kan kämpa vinna ganska enkelt.

Henrik Larsson vet, och alla andra borde veta, att Helsingborg som lag är dåliga på att nicka och framförallt att Pär Hansson till varje pris undviker att gå ut och försöka boxa bort bollar. Så han lastade in allt han hade i boxen och förutom målet kunde man gjort två, tre mål till på simpla hörnor.

Vid andra målet släpper Pär Hansson en retur på ett skott som borde ha blockats men när han väl släpper returen, och när hans back sålt sig och motståndaren står med bollen i liten vinkel fyra meter från Pär Hansson – då går han inte ut och minskar vinkel utan stannar vid tre meter. Jag vet inte varför. Det var han mot avslutaren, inga andra alternativ fanns och Rodevåg hade inga problem att slå bollen förbi en på nytt passiv Pär Hansson.

Kanske finns det något samband mellan Pär Hanssons agerande, en ovilja mot att det ska göra ont? Jag vet egentligen inte, kan bara konstatera att även om Helsingborg inte förlorade på grund av Pär Hansson så var inget av målen otagbara. Det finns målvakter i allsvenskan, likt Mitov Nilsson som vågar gå ut och dominera i luften liksom att konfrontera avslutare. Hanssons före detta petade kollega Otto Martler gjorde en fenomenal utrusning och räddade ett avslut från Smarason i mitten av andra, när HIF pressade för reducering. Och det var enbart för att han var så snabbt ute och kom så nära avslutaren. Pär Hansson stannar på halvdistans, släpper in mål och ser inte ut att må så bra.

Tyvärr är den passivitet Hansson denna säsong visat mer än vanligt också den passivitet hela laget visat. Det finns många unga spelare som släppts fram och inte vågat. Det finns ett par spelare som inte håller den kvalité jag tycker en HIF-spelare ska hålla som startspelare.

Jesper Björkman tycker jag borde ersättas. Bojanic hade i princip inte ett enda rätt i första halvlek och valde nästan hela tiden fel alternativ. Men jag förmodar att alternativet hade varit Boateng som inte heller håller allsvensk klass. Och Bojanicv är ung men det var smärtsamt att se honom på plan i går.

Ännu yngre är Elias Andersson. Det dröjde 70 minuter innan han vågade vända upp och slå en passning rakt framåt. HIF:s uppspel bygger på det – breda mittbackar, ytterbackar med en hög utgångsposition och så en sittande central mittfältare som möter och vänder om och fördelar bollen. Och Elias Andersson, det var som om han glömt sin uppgift och varje gång fick påminnas om den – vände sent och när han fick bollen så spelade han alltid tillbaka den till backlinjen. Därmed inte sagt att han inte kan bli en bra spelare men det såg inte bra ut i går.

Är verkligen Smarason en startspelare i HIF? Jag tror han har ett mycket kostsamt kontrakt och han har några kvalitéer av hög nivå men en del andra delar i sitt spel som inte alls är tillräckligt bra. Han tillför väldigt lite för att vara betaltd som en stjärna.

Det fanns några HIF-are som försökte, i 90 minuter. Mikael Dahlgren ville. Det är inte alltid fötterna gör som han tänkt men hans attityd var det inget fel på. Emil Krafth ville men måste lära sig slå inlägg med vänsterfoten – det blir alldeles för enkelt att läsa när han hela tiden måste lägga över bollen på högerfoten. Mårtensson ville men kunde inte.

Det är talande för HIF 2014 att veteranen och den lille mannen med det stora HIF-hjärtat Christoffer Andersson var bäst på plan så länge han orkade. Han har inte fått nytt kontrakt till nästa år.

Inledningsvis skrev jag att det var taskigt. Det var taskigt mot de kanske 500 helsingborgare på olika läktare som rest 20 mil för att stötta sitt lag och fick se att de inte var stöttningsbara den här kvällen. Det var taskigt mot kassören som annars hade hoppats med stor publik mot IFK Göteborg på söndag. Varför ska helsingborgare betala dyra biljetter på söndag för att se ett lag som saknar viljan att vinna, som lagt av för säsongen?

Det var taskigt mot de andra lagen som slåss för sin överlevnad, Mjällby, Gefle och Norrköping att Helsingborg skänkte bort segern. Jag tycker att ett lag, en tränare och en klubb som underpresterat så stort tidigare under säsongen har ett ansvar att göra sitt allra bästa hela säsongen, även när det enbart är några meningslösa placeringar som officiellt står på spel. Moraliskt, klubbmoraliskt och förtroendemässigt stod mycket mer på spel i går och jag tycker det är tragiskt att Roar Hansen inte heller den här gången lyckades ta fram den attityden som krävs för att vinna.

Nu är Roar inte största problemet, det är en man som det är lätt att tycka om. Kanske alltför lätt men problemet med HIF 2014 är så mycket större än eventuellt en tränare som inte kan hantera omklädningsrummet. Det finns ett mycket, mycket större problem i Helsingborgs IF.


About this entry