DN:s lista med de 150 främsta svenska idrottarna genom tiderna möter motstånd

Vad är främsta? Är det de mest framgångsrika eller rent av de bästa? Det sistnämnda känns som ett lite mer subjektivt begrepp. Gillar det för kan man verkligen inte enbart räkna tävlingar utan måste också ta med attityd, ambitioner, innovationer e t c.  Speciellt om man ska jämföra medeldistansresultat under andra världskriget och damgolf på 2000-talet.

 

Björn Borgs backhand t ex. Visst måste den ”spela in” när man räknar bäst. Och Gundes olika idéer om kost och långa stavar, hur han kunde spara in några gram på utrustningen e t c. Hur jävla galna och envisa de än var – visst måste det ha betydelse? Therese Alshammar har förmodligen fler medaljer än någon annan svenska (nationellt och internationellt) men inte fan skulle hon genomföra ett 1500 meters lopp med en bruten axel bara för att man inte SKA bryta simtävlingar (dessutom lyckligtvis ganska ovanligt). Zlatan har betytt oerhört mycket för sin sport men hur mycket tränar han i snitt per månad?

 

90 timmar borde vara ett absolut minimum för en världsstjärna oavsett idrott och jag tror Zlatan ligger på hälften, utslaget på ett år. Fotboll som underhållning är utan tvekan störst i världen men jag tror inte man ska förväxla mest kända, rikaste och mest medialt upphaussade med de bästa idrottarna. Här är inte de 150 främsta utan en rebelllista med de aderton bästa – min svenska idrottsakademi genom alla tider.

18 Pernilla Wiberg – Nästan inkvoterad här eftersom det saknas svenska kvinnor i världsklass i stora sporter. Alpint är ingen stor sport men större än längdskidåkning och den bristfälliga konkurrens för Toini Gustafsson Rönnlund. När hon tog staffettguld fanns i princip endast tre konkurrenter varav två ramlade eller vallade bort sig. Av samma skäl försvinner ”Bllan” och ”Magda”. Små idrotter, aldrig bäst när det gällde. Lotta Schelin kommer nog närmast men hon har inte direkt lyckats föra Sverige till några titlar.

 

  1. Gunder Hägg – Sprang på 3.43 och 4.01 så oavsett ifall övriga Världens stod i brand och inte hade tid med friidrott så var Gunders tider gångbara. Ända fram till början på 50-talet då Världen hunnit hämta sig. Sedan förvånar det mig lite att han var så svag på 800 och 5000. Att han hade mästerskapsrekord på SM 1500 meter i 30 år säger mer om svensk medeldistans och SM som breddtävling än om Gunders tid.

 

  1. Stefan Holm – Den eviga diskussionen huruvida han var bättre än Sjöberg känns ganska meningslös – Sjöberg hoppade högre. Det är det som räknas i höjdhopp. Men eftersom det blir allt mer vanligt med t ex hoppzon i längdhopp (utan planka) borde kanske höjdhopparens längd räknas. Och i relativt höjdhopp är förmodligen 181 cm Stefan Holm världens bäste höjdhoppare genom tiderna. Även plus för hans vilja att litterärt sprida tankar kring träning och tävling. Var inte lika framgångsrik där men han försökte i alla fall.

 

  1. Patrik Sjöberg – Att hoppa högst i världen genom alla tider är stort. Det är en av de grundläggande mänskliga utmaningarna. Att man sedan kan röka, kröka samtidigt förtar lite av den idrottsliga glorian. Att, till skillnad från de andra fritidrottarna som varit bäst genom tiderna, göra det utan att dopa sig ökar lite av den idrottsliga prestationen. Jag är lite kluven – Sjöberg kunde också varit topp fem. Tack vare en enda futtig centimeter.

 

  1. Ricky Bruch – en totalidrottare av Gundes kaliber. Ricky gjorde allt, och lite till för att bli bäst. Och ifall det inte var OS var han verkligen bäst, överlägset bäst. Tyckte han att det inte räckte med tre, fyra träningspass om dagen utan kom på att en diktsamling kunde få diskusen att flyga några centimeter längre – ja då skrev han en diktsamling. Dessutom var inte Ricky enbart stark och teknisk utan faktiskt ganska snabb och smidig. Det visade han i programmet Superstars. Ricky var vänlig mot andra och hänsynslös mot sig själv, som idrottare. Jag tror han förväxlade själen med diskuskastare. Längre än så kan knappast en diskuskastare, eller en idrottare, nå.

 

  1. Gert Fredriksson – Vann många OS-guld i en fysisk krävande sport. Och likt alla kanotister tränade han fruktansvärt mycket. Fascinerande och en ”tribute” till historieidrottarna eftersom jag annars anser att konkurrens och krav ständigt ökar. Hade Zlatan spelat på Gunnar Nordahls position hade han gjort 5 mål i varje match. Minst!

 

12 Stefan Edberg   – Hade förmodligen besegrat Wilander i en match. Han vann fler titlar men saknade några av Wilanders plusfaktorer.

 

  1. Mats Wilander – Hans storhet ligger i att han blev näst bäst i världen på ett extremt baslinjespel. Hånades för att han inte till varje pris ville bli nummer ett och ändrade då totalt sin spelstil. Det var nästan som om han bytte sport – och blev nummer 1.

 

  1. Håkan Carlqvist – DN är inte stora på motorsport. Den enda motorsport svensk dagspress bryr sig om är Formula 1 och det är nästan en ren materialsport. Carlqvist dominerade under många år en av de tuffaste sporter som finns. Motorcross ställer oerhörda fysiska och psykiska krav. Dessutom hade han en attityd till tävling och träning som fler borde ta efter. Och allt detta under tuffa ekonomiska och social omständigheter.

 

  1. Anja Pärson – Sex OS-medaljer och 13 VM-medaljer i alla olika grenar gör henne nära nog lika stor som Stenmark.

 

  1. Peter Forsberg – En av världens främsta hockeyspelare genom tiderna. Det räcker ganska långt. Dessutom kreativ med puck, och inte ”en destruktiv ickepuckförande hockeylegend”. likt den just här så överskattade Niklas Lidström. Visst, det är stort att ha blivit utnämnd till tidernas bäste europé i NHL men hur mycket skiljer man Lidström, utan puck, ifrån till exempel en bra sarg?

 

  1. J O Waldner – Den enda anledningen att JO är här är för att alla kineser spelar pingis. Det gör honom stor.

 

  1. Zlatan – För en fotbollsspelare är naturligtvis att komma tvåa som att komma sist. Annars var Zlatan en av världens fyra, fem bästa fotbollsspelare under två, tre säsonger. Var skulle han hamna på en lista med de bästa fotbollspelarna genom tiderna? Bland de 50 största? Och hur stor idrottsman är hen som springer omkring efter en boll – jämfört med en som måste behärska allt, hela kroppen, hela psyket? Hur många VM, EM och OS har Zlatan vunnit? Hur mycket tränar han i timmar per månad? I fotboll är det viktigare att dricka öl och spela TV-spel än träna frisparkar, eller snabbhet, smidighet, tillslag på bollen. Varför världens bästa fotbollsspelare ändå är så skickliga och duktiga beror på att de dels har många egenskaper medfött. Och att de tränar lite mer.

 

  1. Ingemar Stenmark – Mannen som gett tystnaden ett ansikte. Hans tystnad i intervjuerna med Plex borde det skrivas scendramatik av. Vann en förfärlig massa tävlingar, fruktansvärt överlägsen men emot honom talar naturligtvis att han inte åkte fartgrenar och att han inte var lika framgångsrik i OS som i VM och Världscup. Han var helt enkelt lite mänsklig också.

 

  1. Carolina Klüft – Obesegrad under flera år i den friidrottsgren som kräver mest träning. Det är grymt imponerande. Det enda hon saknade var just världsrekorderd vilket är ett av de mest dopade rekorden som finns.

 

  1. Gunde Svan – Det känns fel att exkludera den nästan lika framgångsrike Thomas Wassberg men Gunde var besatt av att vinna och bli snabbare. Wassberg hade skägg. Gunde vann massor och gjorde det ruggigt överlägset. Dessutom försökte han hela tiden med att förbättra material och träning för att bli ännu lite bättre. Men hans främsta idrottsliga prestation var egentligen att han åkte nästan hela Holmenkollens femmil med en bruten arm – bara för att man inte bryter en idrottstävling. Och Gunde vann, inte enbart över smärtan och sig själv utan faktiskt även tävlingen så tillvida att han inte kom sist blad de med två armar och vann klassen för enarmade. På den här listan är den inställningen, nästa, guld värd eftersom det handlar om denna sanna sportfilosofin – att offra allt för något fullkomligt meningslöst!

 

  1. Annika Sörenstam – En kvinna som utmanar männen i en bollsport. Det är grymt stort. På sikt borde dock damgolfen kunna utmana männen även vad gäller golffysiken. Men Sörenstam är en ikon som aldrig fick den uppskattning i Sverige hon var värd. Åtminstone i jämförelse med skidtjejerna. Det säger rätt mycket om svenska folket.

 

  1. Björn Borg – Ifall Borg hade haft andra rådgivare hade han förmodligen kunnat vara ännu större och t o m vunnit US Open. Men av någon anledning lyckades han ofta välja fel, ta fel beslut och göra fel utanför tennisbanan på samma sätt som han på banan alltid maximerade sina möjligheter. Det var under omständigheterna förståligt att han slutade vid 26 års ålder men tragiskt eftersom han ångrade sig. Extra plus för vinnarskalle av astronomiska dimensioner, träningsnarkomani och det starka psyke som även kan benämns tjurskallighet.

About this entry