AIK är ett barn

Ska jag beskriva AIK måste det bli så, som ett oansvarig lynnigt barn fullt av känslor det inte kan bemästra. Och Andreas Alm som verkar så tuff och bestämt men vars resultat pekar i motsatt riktning. Seriens mest obalanserade lag vars kapacitet minskar otroligt mycket just på grund av att man tvingats spela annorlunda och försöka minimera misstagen. När de fick spela ut, spela som ett lag gav det resultat.

För ett år sedan hade AIK tre stycken mittbackar av landslagsklass – nu har de ingen. En backlinje där pensionsmässige Nisse Johansson och allsvenskans sämste vänsterback 2011 spelar bredvid varandra känns inte optimalt. Samtidigt som man har de två vassaste forwardsspelarna efter Malmö. Och ett väldigt erfaret och tufft innermittfält.

Allting kan inte bero på en ung lite osäker tredjemålvakt.

En sak jag hade rätt om vad gäller AIK är att de blir bättre utan Bahui. Ett snabbare, rakare och mer kraftfullt lag. Kan återanvände holländaren Hooisveld täta defensiven räcker det riktigt långt men han fick nu gå av efter 12 minuter – på grund av kramp. Är det damlandslagets nuitrist eller fysioterapeut som varit i farten igen?

Annonser

About this entry