Emil Krafth och de försvunna pengarna

Sportbladet en hyfsat lång text i torsdagens papperstidning om hur glad Emil Krafth är efter att ha skrivit ett femårskontrakt med Bolonga. Ingenstans i texten nämns hur mycket pengar HIF får – det enda som för de flesta läsare är intressant i affären. Antingen för att gissa hans värde eller för att se hur det går för HIF i kampen om licensen vilket ju kan få positiva effekter på lag som annars åkt ur allsvenskan. Ifall summan nu är så okänd att den inte ens är värd att spekulera i – skriv då att den är okänd. Låtsas inte att det är ointressant.

Att en sportperson är glad och lycklig- behöver det skrivas? Har det inte skrivits miljoner gånger tidigare, med samma ord?

Delvis handlar den om Emils dåliga rygg, läkarundersökningen som ännu ej är gjord och det är i och för sig också intressant – ifall han inte klarar den.

Personligen, och förutom pengarna, tycker jag det mest intressanta är det faktum att Emil Krafth är alltför långsam för att vara en bra internationell ytterback.

Jag minns honom från hans debut i Öster, hur impad jag var av en 16-åring som var så aggressiv och spelade med så stort självförtroende. Men korsbandsskadan tog ifrån honom ”ett steg”. Emil Krafth är inte en svensk landslagsback de kommande åren ifall inte blir oerhört bra defensivt, typ Rolle Nilsson. Men det är en svår process. Jag tror inte Emil kommer få spela så mycket i Bolonga innan han blir en bra defensiv ytterback.

Jag är inte ute efter att dissa den för mig okända journalisten men Sportbladet, har de verkligen ingen som läser igen de texter som trycks i papperstidningen? Eller tänkte inte heller den ansvarige på detta – la puta pella? Jag har ju fått intryck av just pengarna ( och klicken som genereras därav) att det enda de tänker på Sportbladets klickjournalister. Men det är kanske enbart på webben?   


About this entry