Knausgård, Arsenal, Liv Strömquist och Argentina Del 1 (version 2)

Jag var på väg till bokmässa i Köpenhamn men kunde inte låta bli att kolla på alla derbymatcher jag skulle gå miste om, det är ju klubblagen som blåser upp sig inför ett två veckor långt landslagsuppehåll: holländsk toppmatch, Londonderby, två toppmöten i La Liga med Barça-Vllareal och Sevilla-Madrid, Romderby, Bröndby- FCK, kvalmatchen till allsvenskan och supercupmötet mellan IFK Norrköping och IFK Göteborg. Ja, kanske inte supercupmötet men jag skulle troligen hinna hem till Lyon-St Etienne och så toppmötet i sista omgången Argentina mellan trean Rosario Central och redan klara mästarna Boca Juniors.

Skärmavbild 2015-11-09 kl. 06.21.26Men först Fredrik Ekelund och Karl Ove Knausgård på Bokmässan, två olika halvtimmesintervjuer med utgångspunkt i boken om deras mailkonversation under Fotbolls-VM i Brasilien.  ”Hemma/borta” har inte fått så mycket uppmärksamhet i Sverige men den säljer bra i Norge och Danmark. Nu på väg att översättas till engelska, holländska, tyska, italienska med mera.

Det var lite kul att den förste intervjuaren hämtade en del fakta från min intervju i Information, utan att nämna den, och på den hela taget en spännande intervju, tyckte jag och publiken. Inte minst handlade det om ”kulturmannen”, ”cykloper” och hur svenska intellektuella är väldigt svartvita i sitt sett att se människor och avvikande åsikter.

Medan de två signerade böcker (en av två långa signeringar) smet jag in på scenen bredvid och såg Liv Strömqvist tala om feminism i allmänhet och ”könsläppar” (blygdläppar på danska). Och så direkt från Liv till nästa intervju som inte var så bra, tycker jag fast Karl Ove tyckte tvärtom. Det är lite märkligt med att vara intervjuad författare. Karl Ove uppskattade inte de svåra, stora frågorna som ofta fick honom att sitta tyst ett par extra sekunder och fundera på svaret. Publiken uppskattade det, och svaren. Bland annat berättade han att både skrivandet och fotbollsspelandet var så befriande för han glömde helt rum och tid och gick upp fullkomligt upp i kampen med texten, eller med bollen. Jag tyckte den andra intervjun var tråkigare och ganska ointressant för den ställde korta, konkreta, rent ointressanta frågor men som internationellt proffs med hundratals liknande intervjuer varje år förstår jag att man gärna får de mindre komplicerade frågorna.

Livs moderator var annorlunda – och så var det fyra författare. Moderatorn gjorde i mitt tycke alla fel – hon började med att prata länge och ställde sedan två långa, komplicerade frågor – varefter kvinnan som skulle svara sa att hon först ville prata om sin nya bok. Och så gjorde hon det utan uppehåll i fem, sex minuter. Det gjorde även de två andra danska författarna, ganska väl ska det sägas men även länge, tills det var Livs tur. Hon å andra verkade helst vilja prata  inte om nya boken utan  diskutera feminism. Men jag insåg att det inte skulle gå med fyra så olika perspektiv och försvann bort till nästa fotbollsintervju.Skärmavbild 2015-11-09 kl. 06.21.13

Bland annat lovande han att skriva en bok som heter Argentina (det var arbetsnamnet på ”Min kamp” till några dagar före tryckningen). När jag sedan påminde Karl Ove det i taxin till Kastrup så vidhöll han det. Fast jag tycker att han redan skrivit den boken om drömmar, idealism, och ett drömt, fantastiskt land, d v s ”En tid för allt”.

Fotbollen då? Ja det var många fina ord och vackert om fotbollens magi. De ombads beskriva varandra som fotbollsspelare och Karl Ove kallade Fredrik för Gert Müller medan han i sin tur liknade norrbaggen på Österlen för Mertensacker. Och båda trodde Danmark skulle gå till EM.

Sedan tog vi tåget över Öresund och pratade om kommande projekt – vore kul ifall det blir något. Jag försökte värva Karl Ove till Författarlandslaget men han menade att det inte var förenligt med 50 cigarretter om dagen, Jag blev tyst, för att det kändes så ledsamt och självdestruktivt bortom ord men borde sagt att 50 cigg rökte även Bosse Larsson och Johan Cruyff.

Och Metersacker – ja han är numera en rätt medioker mittförsvarare i ett mediokert Arsenal. Överhuvudtaget var det en dålig match som bekräftade att engelska ligan är ganska jämn men att toppen är väldigt långt ifrån den europeiska toppen. Att lag som Leicester, West Ham, Southampton och Crystal Palace kan ligga bland de sju bästa i ligan i november säker väldigt mycket om hur dålig kvalité det numera är i den här ligan av överbetalda föredetttingar.


About this entry