Världens absolut främsta underhållning

Brooklyn Nets är toksämst, NBA:s allra värsta lag och dessutom med ett av ligans största lönekonto. En från New Jersey nyinflyttad kommersiell klubb svår att älska, ägd av en rysk oligark. Golden State Warriors är regerande, flärdfulla mästare, ett lag med många okända, dåligt avlönade anonyma basketarbetare som plötsligt blivit stjärnor, även om de flesta fortfarande är lågavlönade, relativt lågavlönade. De, NBA-basketens Beach Boys, har inte förlorat den här säsongen. Hemma i Oracle Arena är GSW i princip obesegrade under två år det vill säga i cirka 100 matcher.

Nets kom dessutom till mötet med trötta ben efter gårdagens knappa och orättvisa förlust i Sacramento. Själv har jag två Netsspelare i mitt fantasylag: guarden Jarrett Jack och sf/pf Thaddeus Young. De borde fått vila från en sådan match för deras statistik skulle troligtvis åka på en käftsmäll men jag kollade gamla stats och det visade sig att Jack förra säsongen på samma plan sköt 10/10 och satte 3/3 straffkast. Dessutom avgjorde han matchen i Brooklyn med ett långskott i sista tiondelen. Man ska inte underskatta varken motståndare eller historiska signifikanser. Framförallt inte i elitsport.

Så de två fick spela och inledde som om de, pinsamma Brooklyn var boostade NBA-mästare:  36-19 efter första Q  och sammanlagt 23 poäng av mina två spelare, T Young hade f ö 8-8.

I halvtid var det jämnt, i tredje bet Nets tillbaka och matchen var overkligt jämn med en Q kvar. Hemmalaget såg ut att sega i från med två, tre minuter kvar ”men ska inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten”, som Hedlund sa – en centerpartiledare  jag sällan annars citerar i NBA-sammanhang.

Ålderstigna, segersvaga Nets kämpade sig förbi och hade flera chanser att vinna matchen under ordinarie speltid, drömmen om att göra det omöjliga oc hfå skriva historia, om än bara för en vanliga jävla lördagskväll i november uppenbarade sig. Historien såg verkligen ut att upprepa sig när Jacks skott i en hög, hög båge med en sekund kvar var på väg ned i korgen men touchade inre ringkanten och beslöt sig för att istället studsa ut. Nets fick ett inkast med 0.5 sekunder kvar och centern Robin Lopez hade bara att tippa bollen i korgen från en halv meters avstånd men helt obegripligt missade.

I förlängningen kollapsade Brooklyn, mina två spelares lagkamrater lämnade hela tiden över bollen till dem och hoppades att de ensamma skulle göra underverk men GSW gjorde 10-0. Kampen var över. På NBA-manér avslutades matchen då den är avgjord, man låtsar inte att matchens regler och scenario är det viktigaste som det är i till exempel europeisk fotboll där alla kämpar tills domaren blåser av. Nu slutade de spela med 15-20 sekunder kvar, stod och studsade bollen vid mittlinjen ungefär som när man skänker en putt i golf – resultatet och dramats perepeti (den höjdpunkt som ska inträffa alldeles före slutet enligt den antika grekiska teaterkonsten) är alltid viktigare än det formella manuset.

Resultatet var taskigt, rent orättvist men med den underbara dramaturgi som gör bra sport till världens absolut främsta underhållning. Inklusive alla de figurer och roller som vanlig teater innehåller men med ett slut som förefaller vara öppet, och så länge slutet är öppet desto större underhållningsvärde. Goliat besegrade David i natt men det var en fantastiskt drama att få följa.

Annonser

About this entry