Boken om hur två losers möts och magi uppstår

Skärmavbild 2015-11-20 kl. 20.06.09”Allt var perfekt/../ klimatet, maten, den kristet ortodoxa religionen”.  Fotbollsbiografier brukar inte innehålla sådana satser vilket är en anledning till att säga, för att inte utbrista i ett:  ”Oh Ah Kennedy”.

Benny Haag och Kennedy Bakircioglu har skrivit en bra, annorlunda  och underhållande bok om en spelare som varken svär, dricker, skiljer sig, eller spelar FIFA på TV:en men älskar laga syriansk mat och diskutera oro, familj och livsfrågor på avlägsna dubbelrum med Stefan Batra.

Men det handlar också, i min högst privata tolkning, om vad som händer när en loser möter andra loosers och magi uppstår. Ingen ifrågasätter att Bajen är en loser vars supportrar plötsligt insett att det enda man någonsin kan bli bäst på är publiksiffror och sedan vallfärdar alla supportrar till kyrkan och slår i säsongens sista match ett historiskt publikrekord med typ en genomsnittssupporter.Det är en vacker berättelse.

Att klistra samma epitet på Kennedy kan kanske anses vara kontroversiellt men jag tycker han är det och hans egen berättelse förstärker min känsla. Här är en kille som i sin bästa stunder och på liggande boll håller näst intill världsklass – åtminstone enligt boken. Samtidigt är det en kille som aldrig lyckas slå igenom på den internationella scenen och gör endast 14 A-landskamper, samtliga som inhoppare. På många sätt liknar hans karriär den Marcus Rosenberg, hans lagkamrat i Racing Santander har. Medan Marcus slutligen, på sin karriärs tilläggstid får sin belöning och upphöjelse i Champions League med Malmö så slår Hammarby, mycket tack vare kulten kring Kennedy, nytt nordiskt publikrekord med Hammarby.

Även för de som inte är Bajensupportrar finns här en hel del  att hämta. Beskrivningarna av kontraktsförhandlingarna, av känslor och tankar under matchdagen. Ett bra kapitel om filmningar även om jag tror mig ha sett Kennedy filma till sig frisparkar i bra lägen i slutet av matcherna, precis som Gerrard.

Den totala sågningen av van Basten och av Lasse Lagerbäck, som tränare och ledare är intressant. Och dissandet av  allsvenska domare i allmänhet och Johan Hamlin i synnerhet. Det är välkommet men ingen nyhet för de som följt den här bloggen.  Det är ganska spännande och modigt och garanterat inte utan efterräkningar och tråkningar. Hans slutsats att U21 inte vunnit EM med Lagerbäck tror jag dock är helt fel. LL och Håkan Ericson är väldigt lika varandra – enda skillnaden är att Lagerbäck är en mycket bättre tränare.  Men att dissa  Lagerbäck för att han är en dålig tränare och som bevisas anföra att ha aldrig vinner titlar – hur seriös är den kritiken? Är han verkligen en dålig tränare för att han vunnit varken VM eller EM med Sverige och Island?

Det sistnämnda känns som något författaren Benny Haag hittat på för att skapa rubriker. Kennedy ger inte intryck av att var den personen men boken är full av författarens infall och berättartekniska klacksparkar: fiktiva TV-intervjuer, fiktiva filmfavoriter, fiktiva möten med tränare e t c. Det är helt enkelt ”too much” av den före detta skådespelaren och TV-dramatikern Benny Haag i den här boken.

En lite konstig svensk företeelse är att inga siffror ska nämnas. Det anses fult med siffror och exakta tal. Ett helt kapitel handlar om varför Kennedy gick som Bosman år 2003 eftersom dåvarande styrelsen vägra de att ge honom samma lön som de bästa. Istället bjöd de att höja lönen ”ett litet snäpp” från hans standardkontrakt som 17-åring.

Den lönen kan ha varit cirka 10 000 :- i månaden men Kennedy levde ju på att spela fotboll? Inte fan tjänade han 10 000 i månaden som 22-åring. Hans offerroll, som jag i sig inte ifrågasätter, blir ändå tveksam när man inte vet vilka siffror som gäller. Och han kan misskreditera dåvarande styrelsen utan att någon kan beslå honom med fel eller överdrifter.

Eftersom han hade 13 mål och13 assist det året han gick som Bosman var han säkert värd de rimligtvis 50 000 :- Hammarby erbjöd men kanske inte de 150-200 tusen de bästa Hammarbyspelarna hade vid den tidpunkten och som Kennedy krävde. Men eftersom inga siffror nämns, på grund av Skattemyndigheten?) kan vi bar spekulera och det gagnar varken oss eller Kennedy.

En förklaring kan vara det som kallas ”energi”. Det handlar mycket om att få ut maximalt och varför man inte får det och begreppet som används mäts i förlorad energi. Hur mycket som läckt och hur mycket som finns tillgängligt i matchen. Kanske var det energin som skiljde Kennedy från det riktiga genombrottet – det som han trots allt nog hade haft kapacitet för. Nu förblir myten Kennedy större än spelaren men jag gillar både det, boken och framförallt Kennedy som människa: Oh Ah…

”Säg Oh Ah Kennedy”

Benny Haag och Kennedy Bakircioglu

Kalla Kulor förlag

Annonser

About this entry