”Vi kommer vända in och ut på varje varmkorv! ”

1100 poliser, 1400 säkerhetsvakter, 122 säkerhetspoliser och massor av säkerhetskontroller, soldater, helikoptrar e t c. Dagens El Clásico är inte enbart det mest rigoröst bevakade i historien – matchen symboliserar även det alltmer spända politiska läget i det vi som vanligtvis kallar Spanien.

Vanliga killar i San Tropéz

Vanliga killar i San Tropez

Men säkerheten kommer först och rubriken är en fri översättning av ett uttryck som menar att vakter kommer öppna varje bocadillo, den läckra, långsmala spanska vardagsmackan. Säkerheten kommer också för för madridtränaren Rafa Benítez fått utstå mycket kritik för att hans lag spelar alltför defensivt. Det påstås att det jäser i omklädningsrummet, att spelarna är missnöjda men det är enbart en faktor efter matchen – ifall Madrid förlorar. Vinner de kommer den diskussionen om taktiken dö. Och Rafa själv säger att man kommer spela offensivt. fast utan James Rodriguez i startelvan, viskar det om. Han och Cristiano Ronaldo lär vara de som är mest internt kritiska.

Ingen tror Messi kommer starta men det diskuteras ifall Mascherano är frisk och ifall Sergi Roberto tar Dani Alvés plats som högerback. Och kommer Benzema att starta?  I BCN-pressen sprids också ”omklädningsrums-bilder” på vad som sägs föreställa en ”jäsande” ( ifall man tittar noggrant)  Christiano Ronaldo och en av hans manliga kompisar i San Tropez i somras. Det hade varit fantastiskt för fotbollen och kampen mot homofobi ifall madridspelaren kom ut som mer än enbart slentrianheterosexuell men jag har en känsla av att bilderna i BCN-pressen har en annan funktion.

Ovanliga killar i San Tropez

Ovanliga killar i San Tropez

Jag har också en stark känsla av att utan terrordådet i Paris för en dryg vecka sedan hade den inrikespolitiska situationen varit det som medierna diskuterat – att El Clásico är en match i matchen mellan Kataloniens parlament och Högsta Domstolen i Madrid som hotat BCN-politikerna med fängelsestraff i fall de fortsätter sin egenhändigt beslutade och utritade taktik till egen konstitution och självstyre.

Samtidigt finns det en historisk logik i att Spanien nu förändras radikalt, det brukar nämligen göra det ungefär var 40:e år, vilket en lång och intressant artikel i The Guardian uppmärksammade i går, på 40 årsdagen av Francos död. Samtidigt är det cirka 120 år sedan Spanien förlorade sitt sista sydamerikanska fäste ( Kuba och kriget mot USA) samt 80 år sedan inbördeskriget inleddes och de såren är definitivt inte läkta. Att stora öppna minnesdemonstrationer för Mussolini eller Hitler skulle genomföras i Rom eller Berlin är helt otänkbart men i förrgår tågade massor av människor i Madrid för att högtidlighålla diktatorns död. Det finns ju dessutom ett långt och intimt samband mellan Real Madrid och frankismen som sträcker sig in på 2000-talet.

Så ifall nu detta El Clásico inte saknar något utanför planen är saknaden på planen desto större, det blir det första El Clásico sedan förra årtusendet, nästan, utan Iker Casillas y de Xavi Hernández. Det känns lite sorgligt, tycker jag. Lika sorgligt som frankismen och den molande känsla av oro jag förnimmer i min korvlösa mage av tanken på att Madrid vinner 3-1.

 


About this entry