Blåögd Bragdguldsjury – är simning en sport?

Jag har aldrig brytt mig så mycket om Bragdguldet. Eftersom jag nu läst Sune Sylvéns utmärkta bok om dess historia kan jag dock inte låta bli att tycka till om årets upplaga.

En anledning till att jag inte brytt mig är att jag sällan förstått att uppskatta SvD:s sportredaktioner, förutom Jonas Arnesen, tennisskribenten. Sune skrev bra och moraliskt men efterträddes av en person som inledde ett korståg mot Zlatan och lade sig ungefär på samma  nivå som Zlatans andra och eviga kritiker: Jimmie Åkesson, Glenn Hysén och Ralf Edström.

Nu verkar det klart att Zlatans två fantastiska mål mot Danmark inte räcker till för att få SvD:s Bragdguld 2015. Troligtvis belönas istället återigen en blond och blåögd kvinnlig idrottare i en breddutsatt marginalsport. Det går inte att komma ifrån att priset från landets största mörkblåa dagstidning nästan alltid går till idrottare som inkarnerar det enkulturellt svenska och nationalistiska. De som alltid tävlar i landslagsdräkt och ler käckt i en TV-kamera från SVT på dagtid.

Borde inte juryn istället tvätta byken, borde inte juryn försöka frigöra sig från unkna fördomar och utmärkelsen till någon som inte ser ut att vara hämtad från en romantisk valaffisch för SD?

Egentligen känns det lite löjligt att diskutera men eftersom Sarah Sjöströms två guldmedaljer och ett världsrekord i simning lär vara mer värda än något annat i sportsvärlden (då skidtjejerna har ett mellanår) känner jag mig tvingad.

Jag har frågat Bragdguldets överlägset främste uttolkare (Sune) vari Sarahs bragd består i men bara fått diffusa svar om att ”högklassiga prestationer alltid har ett bragdmoment. Vad gäller det bragdartade så var Sarah Sjöström rankat etta i världen på gulddistanserna 50 och 100 fjäril, redan före VM. Så speciellt bragdartat att försvara ett favoritskap var det kanske inte.

När jag som alternativ till Zlatan för fram U21EM-laget som genom kvalet, playoff och sedan slutspelet genomförde en alldeles oerhörd bragd tycker Sune att man inte ska belöna ”insatser i juniorklassen”.

Att Sarah Sjöström är jämngammal, eller något yngre än EM-guldvinnarna räknas uppenbarligen inte. Inte heller att konkurrensen och kraven på en bra fotbollsspelare är så oerhört mycket större än att ligga och sila klor i en bassäng timme efter timme, månad efter månad. Det är därför man kan vara världsstjärna när man är 14 år och föredetting medan jämnåriga fotbollsspelare är kvar i U19-EM  Det är väl också en anledning till att så få ägnar sig åt elitsimning. Finns det 500 elitsimmare i hela världen? eller 100, 2 000? Dela upp dem på två kön, två sorters banor, fyra simsätt och fem olika distanser så kommer vi fram till en siffra på ungefär hur många konkurrerar Sarah har, egentligen: 20, 30, 100?

Jag vill påstå att det finna cirka 100 000 elitfotbollsspelare i åldern 20-23 år världen runt. Och alla ger allting för at nå dit svenska U-21landslaget tog sig. En fotbollsspelare tränare förmodligen genom hela karriären betydligt mer än en simmare. Och det krävs så mycket mer av teknik, erfarenhet, snabbhet styrka, attityd, uthållighet och törnande och känsla.

Var finner jag en simmare känsla?

I begynnelsen var naturligtvis simning en av ursporterna. Med det var för 100 år sedan. Jag tycker man kan diskutera hur stor idrottsprestation det är att simma rakt fram så fort man kan på en given distans? Jämfört med en mångkampare, en bollidrottare? En löpare tvingas i alla fall för det mest vara taktisk driven och anpassa löpningen efter konkurrenterna. En simmare bara simmar och simmar exakt likadant oavsett ifall hen kommer åtta eller etta och den med mest tålamod vinner.

I fall de nu inte drunknar av uttråkning eller blir helt förstörda i ansikte av allt klor. Jag vet att simmare har en stark gemenskap och Therese Alshammer var en av vår tids största massmediala idrottsbegåvningar men grava sociala störningar och allmän torgskräck kan knappast vara ett hinder för en framgångsrik simkarriär.

Jag tycker simningen borde genomgå en total makeover: ”Simmare, behåll ett simsätt, sluta vända er om och kom upp ur bassängen – det skulle ni må jättebra av. Skrota alla världsrekord och dyk ned i friska sjöar och hav – där kan man tävla på lika, och spännande, villkor – natursim!

Jag tycker det är tråkigt att en av Sveriges främsta idrottsutmärkelser, vars vinnare offentliggörs den 1:e december, omgärdas av så pass unket inskränkt och föraktfullt tänkande.

Annonser

About this entry