Underläge, bländad och blott en halvlek från arbetslöshet…

Ser till min oförställda glädje att Man United ligger under mot Stoke. På den minut jag följer matchen slår Man United två 30 meter långa bakåtpassningar till DeGea. Trots att Stoke inte pressar särskilt högt. Det är en hög rak backlinje och mittfältare som inte ligger när bollföraren. Framförallt är det nerverna utanpå de svartröda tröjorna, stora som ventilationstrummor i byggnader ritade på 80-talet. Så gör Arnautovic 2-0 och kameran zoomar in van Gaal. Tycker synd om holländaren, förmodligen är han nu väldigt, väldigt nära att få sparken och han vet det. Hans rödvita ansikte och stela, lätt skrämda blick säger rätt mycket. I nästa ögonblick tittar dessutom en blek men bisarr sol fram bara för att förstärka ödeskänslan.

0-2 kan räcka för att få sitta kvar inför matchen mot Chelsea på måndag. 0-3 och han får gå bums, tror jag.

Ser annars fram emot att Chelsea vinner enkelt mot topplaget Watford och Pool-Leicester. Vad jag sett av Leicester har de två bra spelare och en hel massa attityd. Det verkar räcka för att toppa ligan. Kanske är rent av 3.7 miljarder i nya spelarinköp negativt. För var är attityden, klubbkänslan och modet att vinna till varje pris? Självklart finns inte det när spelarna i huvudsak inte vill vinna utan slippa misslyckas och slippa bli skadade.

Den med mest känsla för Man United sitter förmodligen på Stokes bänk: Mark Hughes är en attitydlegend till Unitedforward men jag ger inte så mycket för hans analytiska färdigheter. Men som sagt, attityd räcker långt i England i december 2015.

Annonser

About this entry