Kaos, Zidane och skådespel

Ibland är simpla fotbollsmatcher stora skådespel. Dramer som inte enbart resulterar i siffror utan även förändrar världen, åtminstone en liten, liten smula. I går, måndag, upplevde jag ett sådant då jag såg delar av reprisen på Valencia – Madrid. Jag har börjat följa Valencia och deras målvakt, annars hade jag aldrig sett matchen. Valencia är ett mittenlag som såg andefattigt ut mot Villareal i förra omgången. De spelade utan offensiva strukturer, verkade mest slå långa bollar på en orörlig, stor anfallare.

Madrid däremot, är alltid Madrid. Erbjuder de inte bröd får man alla fall stora gester och mycket skådespel. Den här fotbollsmässiga ”huvudrätten” ( ”un plato fuerte” betyder egentligen en stark tallrik) tillika CL-finalen för 13-14 år sedan är dock numera officiellt reducerad till ett mediokert ligamöte. Inte minst EPL:s beslut att utse en rookiedomare med enbart 8 matcher som pipbärare i La Liga antyder detta.

Det lustiga är att det blev en match som bara kan sammanfattats så här: båda lagen gick för vinst. Båda lagen, och då speciellt Madrid, var desperat segersugna. Det ar en match i högt tempo fullt av känslor och emotionella utbrott. Fotbollen var inte alltid så vackert och genomtänkt men underhållningsvärdet, skådespelet, var enormt och framförallt kaotiskt. Alla ville ha en av de ledande rollerna och blev man det inte med bollen. så tog man till knuffar, fällningar, Sisyfos-dribblingar och röda kort beroende på vilken roll och karaktär man ursprungligen tilldelats. Eller som de båda kortväxta målvakterna och deras ibland ganska uppenbara överspel som bland annat resulterade i TV-räddningar och frivola passningar.

I sista sekunden hade Madrids Gareth Bale ett friläge som han satte 5 meter över och 5 meter vid sidan om. 10 sekunder tidigare hade Negredo haft ett friläge som den annars ganska osäkre Kevlor Navas i Madridmålet räddade med nyckelbenet och returen slogs utanför tom kasse. 20 sekunder än tidigare hade Bale en nick från nära håll på en hörna som gick mot öppet mål och hade avgjort matchen ifall inte Christiano Ronaldo dykt upp, ställt sig vägen och träffats i ryggen.

Det var enbart sista halvminuten, av tilläggstid.

Min tolkning är att de allra flesta Madridspelarna gjorde allt de kunde för att vinna, säkert medvetna om att allt utom tre poäng skulle leda till att deras tränare Luis ”Rafa” Benitez fick sparken. Säg så här: 8-0 mot Malmö FF var inte tillräckligt för att tränaren skulle få sitta kvar….

Valenciaspelarnas motivation och kampvilja? Kanske kom den från det faktum att de hade hemmaplan och spelade kanske för sin heder. Det var en lång och oerhört kritisk artikel i söndagens El Pais om den härva som Valencia för närvarande är. Inte minst beroende på att den östasiatiske ägaren gett bröderna Neville hela ansvaret och deras tränarerfarenhet, enligt El Pais,  utgörs av en halv säsong i ett halvprofessionellt publag hemma i Manchester.  Klubben står inför en avgrund, menade El Pais och Mestalla var faktiskt inte mer än fylld till 60-70 procent, något som tidigare år hade varit helt otänkbart.

Matchen slutade 2-2, alla var väldigt och uttrycksfullt nöjda utom Madrids spelare och jag tycker som parentes att Bojan som bisittare var utomordentlig Han är lite stel rent verbalt, träffar ibland snett och måste närmast tvångsmässigt hänvisa till sin egen spelarkarriär men i stort var han lysande både vad gällde analys och tolkning av enskilda situationer.

Bojan är ungefär lika mycket rookie som Bröderna Neville. Zidane som nu tar över tränarrollen i Madrid är inte mycket mer erfaren. Hans förlorade sina första tre matcher som tränare för Castilla. Han blev avstängd tre månader för att han och Madrid inte kollat hans franska tränarlicens. Han plockade in sin son i laget och gjorde omedelbart denne till lagkapten.

Det finns massor av exempel på hur Zidane inte kan skilja på det privata och det som händer på plan och det bästa exemplet är ju hur han lät Materazzi vinna VM åt Italien genom att håna Zidanes syster och mamma.

Jag tror inte det här är en bra lösning för andra än Barça och Atletico. Zidane är oerfaren, det finns många äldre, kända spelare i Madrid som kräver tolkningsföreträde. De vill bestämma eller lämna klubben. Detta plus en fyra, fem helt nya startspelare som Benitez har valt men som Zidane kanske inte är lika bekväm med. Det är inte heller bra med gamla spelare som tränare i samma klubb. De är alltför nära, de har redan alltför många relationer, lojaliteter och problem att ta hänsyn till.

Zidane blir tränare, eller snarare kaospilot, i Madrid för att han var en så fantastisk fotbollsspelare, med bollen. Inte för sina ledaregenskaper, inte för sina pedagogiska eller analytiska förmåga. Det kan bli en lustfylld vår för oss culés.

Annonser

About this entry