HIF, mer Offside än någonsin

Offside har fått en lite annorlunda grafisk profil och jag gillar den. Snyggt utom möjligtvis HIF-jobbet om pengar i grönt raster. Dessutom bör de verkligen undvika bilder på ett uppslag när det viktiga är i mitten – malmöbon Daniel Nilssons öppningsbild är däremot perfekt och kommer säkert älskas högt av alla MFF-are. Det är den definitiva bilden av HIF, för MFF-are.

 

Även texten måste glädja alla HIF-hatare. Den handlar om hur fel det gått sedan det gick fel förra gången, och förrförra. Hur styrelserna inte kan handskas med pengar utan tvingas hela tiden gå till supportrar i näringslivet och be om lån eller som de senaste åren – låna på spelartruppen. Skrev om det för länge sedan och använde ett exempel som debuterande faste skribenten Oskar Månsson inte gjort i sin överlånga text – Leeds United ( en spännande text om samma ämne är förklaringen till varför Pato nu är på lån till Chelsea och varför Hiddink verkar heta ointresserad av sin nye spelare – av Sportbladets Patrik Sjögren).

 

Yorkshireklubben var det första stora offret för det som HIF försökt kopiera de senaste 15 åren  – alltför höga löner och som förutsättning  för det: att låna på framtida försäljning av spelare. Leeds kursade för att 96 procent av utgifterna gick till spelarlöner. Och för att få ihop till resten sålde man andelar i de bra spelarna.  Så när konkursen hotade och spelarna krävde sin lön sålde man spelarna men fick inga inkomster, slapp bara utgifter.

 

Just där är HIF nu. Och eftersom de nya UEFA-reglarna säger att utomstående inte längre får äga andelar i spelare tvingas HIF be huvudsponsorn om ett lån på 15 miljoner. Resurs banks vd har förklarat det på ett sätt i HD och delvis ett annat här i Offside. Nu heter det att man gör en affärsmässig sponsorinvestering. Till HD (vars artikel Offsidetexten bygger på) sa han att i fall man inte gick in med de nya pengarna skulle man förlora det kapital man redan satsat.  Jag undrar hur länge ägarna till banken köper den kapitalplaceringsidén? Ju längre jag läser desto tydligare blir det att den enda riktigt professionelle HIF-aren på 2000-talet, han som möjliggjorde de relativa framgångarna, var Jesper Jansson ( trots Porcellis). När hans inflytande minskade ökade krisen och obalansen så väl i ekonomin som på plan.

 

Det HIF försöker nu är förmodligen att hålla sig kvar i allsvenskan 2016 och sedan hoppas att allt vänder med den nya stora huvudläktaren våren 2017.

 

Henrik Larssons nya värvningstaktik – att gratis plocka mediokra spelare från klubbar som alla dansat på linan över Superettan  – är smart. Smartare än den från förra året då han plockade in profillån och värvningar som Astrit Ardajevic. De nya spelarna har överlevnads-DNA i benen – det kan bli viktigt när man ligger i närheten av kvalstrecket. Framförallt var det vad de rika stjärnspelarna i HIF förr i tiden inte hade.

 

HIF kan mycket väl klara sig kvar i allsvenskan 2016 men jag tror inte att den nya läktaren, eller nya Olympia som staden tar 400 miljoner av kulturpengarna till, är en snabb fix av den enkla anledningen att helsingborgare i allmänhet inte älskar HIF. Helsingborg är inte Malmö.  Helsingborg är i det avseendet mer likt danska Farum, fast med finansiering.

 

Vad gäller Oskar Månsson så ägnar han cirka 6 000 av de första 7000 tecken ( i en text som känns som 30 000) till att beskriva varför klubbar säljer andelar i spelare. Hade texten stått i Sportbladet ( den är skriven på kvällstidningsprosa) hade det kanske varit nödvändigt men knappast i Offside. Dessutom begår han samma fel som det texten mynnar ut i  – att varje HIF-styrelse har haft fel självbild. Månsson försöker på kvällstidningsmanér öka intresset för texten genom att framställa HIF som en av 2000-talet stora klubbar i svensk fotboll. Vilket naturligtvis är ganska fel. För att ytterligare haussa intresset skriver han att klubben tagit fem titlar. Det hade varit en stor prestation ifall det var 5 SM-guld men nu är fyra av dem cuptitlar och vinnare av Supercupenmatchen – det är knappast det som definierar en toppklubb i svensk fotboll. Offsides självbild bör vara ett magasin utan kvällstidningarnas löjliga överdrifter och fiktiva försök att haussa läsvärdet. Det är just för att slippa överdrifterna, och kvällstidningsklyschorna som vi läser Offside.

Det finns många små gobitar i senaste Offside. Mer om det en annan regnig dag.

 

Annonser

About this entry