Nu blir jag riktigt rädd…

Två bänkspelare med relativ stjärnglans, Chelsea Ramires och Jackson Martinez i Atletico Madrid har sin relativa fotbollsframtid i Kina. Det innebär följande:

  1. De kinesiska klubbarna betalar ett överpris på cirka 100 procent!
  2. Där till kommer spelarens ersättning vilket innebär att den totala kostnaden säkert är 1/3 högre  transfersumman. Sammantaget blir det astronomiska summor för två duktiga reserver. Vill dock påpeka att Ramires är en väldigt bra spelare men hade han sålts i Europa hade prislappen varit 100-150 miljoner, inte 300. Ifall ägarna verkligen ville skapa bättre kinesisk ligafotboll borde de köpt 300 fotbollstränare istället.
  3. De här fullkomligt galna affärerna antyder att något är väldigt väldigt fel i världsfotbollen. Det är helt enkelt alltför mycket pengar. Ta exemplet med MFF:s islänning som köptes för drygt 30 miljoner och ett halvår senare slumpas bort för  3 miljoner så att MFF kan ha råd att betala islänningens lön som omräknat i all ersättning blir cirka 5 miljoner om året. I sammanhanget peanuts men ett bra exempel på a. hur mycket pengar man har och b. vilka usla fotbollskunskaper man besitter. Vidar Örn gjorde många mål förra säsongen i Tippeligan – man köper honom, inser att han inte är speciellt bra och kastar bort honom. Vill dock påpeka att Ramires är en väldigt bra spelare men hade han sålt i Europa hade prislappen varit 100-150 miljoner, inte 300.
  4. Sammantaget ger det här mig en väldigt dålig känsla. Inte det att jag missunnar Kina och kinesiska ligan bra spelare men det här kommer inte göra den mer framgångsrik än den japanska, eller saudiarabiska. Istället pekar den på en ekonomiska morän, i rörelse. Den är global men den märks mest i Kina som går in i en recension, aktierna faller och istället för att köpa guld och relativt värdesäkra investeringar köper man sydamerikanska bänkspelare från England.

 

Annonser

About this entry