3-2-2-1-2 ?

Jag vill ha kvalité inte kvantitet men SDS:s MFF-bevakning fyller för närvarande tidningen med texter, podar och videoinslag om hur bra och fint precis allting är. Spelare och tränare får alla ”avslöja” att alla är tända och allting är perfekt. Sportjournalisterna nickar instämmande.

Det är ren supporterjournalistik för hela materialet hade lika gärna kunnat ligga på MFF:s egen hemsida.  Frågan är vad SDS:s syfte är –  varför ska läsarna betala för något som saknar journalistiskt värde?

Det enda jag finner av intresse är två saker varav den ena enbart är kuriosa. SDS gör en stor grej av att de Kjartanssons målgest kan vara hämtad från en film. De borde läsa min blogg så kommer de troligtvis lite närmare gåtans lösning.

Max Wiman hävdar i en krönika att Kuhn ”revolutionerar” taktiken och beskriver MFF i uppspelsfas som:

” 3-2-2-1-2. För den danske tränaren tänjer ut siffrorna 4-4-2 i grunduppställningen till något mycket vidare när MFF ska anfalla.

Här drillades Kari Arnason, Rasmus Bengtsson och Anton Tinnerholm i något som närmast liknade en trebackslinje, med två passningsexekverare i form av Magnus Wolff Eikrem och Anders Christiansen framför, två extremt offensiva vingar vid namn Pa Konate och Vladimir Rodic, en Jo Inge Berget smygande in från vänster mellan dem och dynamiska anfallsduon Markus Rosenberg och Vidar Örn Kjartansson.

Ska jag sticka ut hakan så här efter dag ett, så finns det en kittlande föraning att anfallsduon kan bli årets succé. Kjartansson imponerade direkt – det fick Rosenberg att också skruva upp precisionen.”

Spontant känns det som om Wimans brist på fotbollskunskaper återigen spelar honom ett spratt. Anledningen till att ingen spelar med fem linjer efter det att offsideregeln infördes är att det blir alltför trångt. Det får inte plats fem linjer såvida inte backlinje eller forwards stannar kvar i respektive straffområde.

Jag har också svårt att se varför de två kreativa, innermittfältarna skulle ha tre linjer framför sig. Känns som om det blir alltför stora ytor mellan de som i första hand ska passa och de vars huvudsakliga uppgift är att omsätta passningarna i mål.

Mer troligt är att tränare Kuhn vill att en ytterback blir offensiv vid varje bollinnehav, det vill säga att vad Wiman såg men inte lyckades formulera var en 3-5-2-uppställning när MFF äger bollen. Precis den uppställning Norrköping vann guld med och med Berget i Trastausons roll. Problemet för MFF är att Tinnerholm troligtvis inte är tillräckligt bra offensivt för den rollen och Pa Konate är alltför dålig passningsspelare för att ligga så högt. Pa Konate är bra på att dribbla men jag tror att tränaren föredrar att dribblandet sköts av andra spelare. För övrigt är jag säker på att Yotun kommer äga vänsterkanten i allsvenskan.  Jag sätter också ett frågetecken för Wolff Eikrems förmågan att försvara lågt och centralt. I den rollen tvingas man ibland spela en-mot-en i eget straffområde. Norrmannen seg under sin första säsong i MFF inte direkt ut som en fysisk, cynisk och hårdför närkampsspelare. Om inte Lewicki tar en av platserna framför backlinjen/som balansspelare blir jag väldigt förvånad. Dessutom bör Adu spela bredvid, ifall han är kvar i klubben men allt eder på att han vill iväg, till varje pris.

Ser fram emot fredagens match mot FCK och den andra mot Midtjylland. Lite prestige för tränaren redan nu, sånt förhöjer en försäsongsmatch. Dessutom är det enbart två veckor till den helt avgörande cupmatchen mot Sirius. Vinner inte MFF den kommer hela vårsäsongen att kännas väldigt avslagen, oavsett resultaten i allsvenskan.

Annonser

About this entry