Märkliga utbrott och besynnerlig taktik

De blev en spännande match mellan två giganter på dekis. Chelsea är en skugga av vad de var förra säsongen. Det märks speciellt i försvaret: de måste stå lägre. Och omställningsspelarna ligger 5-7 meter lägre än förra året i sina utgångspositioner. Det mest anmärkningsvärda var dock ytan bakom Ivanovic.

 

Gång på gång sökte Man United en-mot–en med Chelseas tröge, tunge högerback och han fick inget som helst understöd. Uniteds mål föregås av en sådan situation och vid 10-15 tillfälle kom man väldigt enkelt in i straffområdet just där. Dels låg framförallt Zouma alltför centralt men även Obe Mikel låg alltför centralt och högt. Willian spelade framför men han är lagets mest offensive spelare och ska inte vara där.

 

Det allra märkligaste är att detta fortsatte efter pausen – som om Chelsea inte analyserat den första. Eller tyckte det var OK.

 

United såg bättre ut än mot Southampton. Dels så var det inte Rooney som vände hem och mötte bollar utan Mata. Det gjorde att Rooney hela tiden var ett hot, motståndarna tvingades falla tidigare och det blev ytor framför backlinjen. Eller borde blivit – de centrala mittfältarna låg där men borde alltså ha täckt lite bredare. Dessutom kom man i första halvlek in i straffområdet med tre, fyra spelare, inte enbart Rooney.

 

Viasat-kommentatorerna gjorde en stor sak av De Geas sista parad. Visst, han var blixtsnabbt nere och blockade skottet med handleden men då skall man betänka att skottet kom ganska precis på det ställe han haft sin högerfot.

 

Då tyckte jag att reflexnäven på Ivanovic volley i krysset var ännu grymmare.

 

1-1 var rättvist och något båda lagen var nöjda med. Dock inte van Gaal. Han protesterade efteråt livligt med högröd ansiktsfärg ansikte mot ansikte med fjärdedomaren. Holländaren  tyckte på att de sex tilläggsminuterna var alltför få. En av säsongens märkligaste, och mest meningslösa utbrott.

 

Annonser

About this entry