Sagan om Leicester och Bernie Sanders

Ännu en välskriven, intressant text om EPL-fotboll. Den här gången dessvärre utan litterära referenser men den är OK ändå.

Barney Ronays ”Call Leicester City’s rise what you like – but don’t call it a fairytale” innehåller några vackra citat från manager Ranieri, hämtade från en intervju i Corriere Della Serra:

“In an era when money counts for everything, I think we give hope to everybody,”  Visst låter det som Bernie Sanders?

Plus den här verkliga gobiten:

”I always tell my players to find the fire within themselves. A chance like this will never come round again. Seek that fire, don’t be ashamed of it. And they are not ashamed; if anything they demand to dream”.

Samtidigt tycker jag att Barney överdriver förtjänsterna och undviker se bristerna med Leicester. Deras mittbackar är jättebra på att nicka bort eller blockera bollar i eget straffområde men så fort de tvingas ut ur deras ”comfort zon”/straffområdet framstår de de två som väldigt tröga, klumpiga och allmänt sårbara. En stor del av Leicesters framgångar beror dessutom på just Vardys säsong och Mahrez genialitet ( det är säkert medvetet att Barney inte nämner just de två i texten men väl alla andra).

Utan de två, och utan den magi/trance som spelarna just nu upplever är de inte bättre än lagen i bottenregionen. Jag är övertygad om att de inte kommer göra bra ifrån sig i CL, nästa år. Fast jag är ganska säker på att de tar sig dit. Det är en saga men jag tror inte den får ett perfekt slut, jag tror inte de vinner ligan. Istället tror jag de kommer få svårt att föra matcherna nu när de ställs mot motståndare (efter Arsenal på lördag) som slåss för sin överlevnad med exakt samma vapen som Leicester använt mot de traditionella toppklubbarna.

 

 

Annonser

About this entry