Gagnar fusket idrotten?

Major League Baseball (MLB) har för första gången avstängt en spelare på livstid (avstängd kanske är fel ord för det låter som om straffet är tidsbestämt). New York Mets 26-årige pitcher Jenrry Mejía har testat positivt för Boldenone.  Han befann sig mitt uppe i en annan avstängning för Boldenone och Stanozolol. Så trots att han visste att han både skulle testas och att straffet skulle bli livstid så tog han medlen. Det läste jag idag. Och i tidningen stod om en fotbollspamp i FIFA som blivit avstängd, fast han fick sparken i förra månaden.

I går läste jag om Internationella tennisförbundet som förbjudit ett halvdussin internationella domare av någonsin döma igen. Straffen utdömdes redan för 3-4 år sedan men har hållits hemliga. Eftersom man kan spela på enskilda bollar i tennismatcher lät domarna bli att elektroniskt genast meddela resultatet av vissa bollar. Domarens vänner/kontakter fick då några sekunder på sig att spela på en boll vars vinnare de redan visste.

I går kväll såg jag Lazio och Roma spela och de inledande målen var märkliga för försvararnas (inklusive två målvakter)  misstag var så stora. Därmed hävdar jag inte att det stod orätt till men misstagen är så hårresande att man direkt tänker på alla tidigare italienska spelskandaler.

Idrottsvärlden är full av olika sorters fusk och doping. Själv blir jag både arg och besviken på allt detta fusk. Nu när jag ser träningsmatcher på TV (eller NBA-basket) är det lika upprörande varje gång som spelare gör sig skyldiga till grova., medvetna förseelser och sedan hävdar att de är oskyldiga. Det är kränkande, såväl för mig som åskådare som för den kärleksfulla relation jag har till deras idrott. Då är ändå de brotten oerhört marginella. Själv har jag slutat att helt följa friidrott och de stor cykelloppen för att jag inte vill sitta och heja och beundra en potentiell fuskare. Hellre då inte titta alls är utsätta sig för risken och sorgen att ha lurats. Då ska det sägas att jag älskade dessa cykellopp över allt annat och att jag var så fascinerad av fridirott och rekord att jag pluggade noteringar långt upp i tonåren. Jag kan förmodligen fortfarande redogöra för alla svenska seniorfriidrottsrekord från början av 1970-talet, både med namn, plast och tre decimaler.

En som inte delar min sorg över idrottens alltmer utbredda  fusk och korruption är Kutte Jönsson, idrottsfilosof vid Malmö högskola. Jag känner Kutte och tycker ofta han är bra och har provocerande rätt men den här gången tycker jag hans slutsatser är dåligt underbyggda.

Det gäller en debattartikel i Sydsvenskan han skrev i veckan. Där påstår han att fusket lär ha ökat intresset för t ex friidrott. För mig är det en väldigt märklig tanke och jag tror det är precis tvärtom. Jag vet inget omsättning och tittarsiffror men det skulle förvåna mig om intresset för friidrott har ökat – det syns i alla fall inte på sportsidorna.

Jag är kanske naiv men ändå övertygad om att skandalerna skadar idrottens trovärdighet. Jag tror inte som Kutte att ”de kittlande Frankenstein-fantasierna beträffande medicinska manipulationer av människokroppen” gagnar idrotten. När jag tänker på överdopade idrottare tänker jag på alla idrottares tidiga självmord och hjärtinfarkter. Alla östtyska kvinnor med basröst och livslånga hormoniella problem. Jag tänker på infantilitet och problem med alkohol och narkotika. Jag finner absolut inget ”kittlande” i detta .

 

 

Annonser

About this entry