Svenska friidrottsförbundets prostitutionsverksamhet

Fallet Abeba Aregawi är, i ett större perspektiv än det rent friidrottsliga, naturligtvis ett bevis på det koloniala förtrycket fortfarande existerar och är välmående. Inte enbart i idrottsvärlden. Att vita européer köper och utnyttjar afrikaners kroppar för kortvarig tillfredsställelse är helt accepterat, av idrottsrörelsen och av de som exploaterar den, som sponsorer, media med flera. Att media och sponsorer accepterar den här prostitutionsverksamheten är i förlängningen ett bevis för att allmänheten har samma moraliska värdering – att det är OK att köpa och utnyttja unga afrikanska kvinnors kroppar.

Det är en sjuk värld.

Den blir inte bättre av att Abeba Aregawi i sina desperata försök att tillfredsställa torsken, svenska friidrottsförbundet, nu också avslöjats med ett positivt provsvar för doping. Jag förstår att svenska friidrottsförbundet känner sig lurade för det var ju inte en dopad kropp de trodde sig ha köpt. Jag har full förståelse att de i flera år genom dimridåer och direkta lögner försökt dölja medalj-prostitutionen.

Däremot förstår jag inte hur Svenska Friidrottsförbundets styrelse nu ens kan överväga att sitta kvar. De borde naturligtvis omedelbart ställa sina platser till förfogande. De idrottsledarna kan enbart liknas vid en torsk som nu också testats positivt för en venerisk sjukdom.

Detta är för övrigt det tredje dopingfallet i svensk friidrott på kort tid. Friidrottslandslagets kapten Karin Torneklint säger i Expressen att: ”Jag tycker att vi kan lita i princip på alla i Sverige.”  Det är ett citat som går att tolka som att man inte i samma utsträckning kan lita på de friidrottare som inte är i Sverige. Att fattiga afrikanska kvinnor låter köpas och utnyttjas är alltså enbart deras eget fel, inte de pålitliga vita svenska friidrottsledare, som Karin Torneklint, som varit delaktiga i köpet av dem.

Det vore också intressant att få veta om Svensk Friidrottsförbundet i det här fallet följt de etiska värderingar som borde ligga till grund för deras verksamhet. Om ”Aregawigate” är sådan idrottsverksamhet som Riksidrottsförbundet ska stödja moraliskt och ekonomiskt och ifall det även är regeringens syn på hur de miljarder man pumpar in i svensk idrott ska användas?

 

 

Annonser

About this entry