Kun hybris

Är det blott hybris lyder rubriken på svenskdanska ( som stöd åt alla uppsvenska läsare) och syftar på att MFF-tränaren Allan Kuhn inte valt att träna straffar i veckan. Det är ett psykologiskt vågspel. Under vanliga omständigheter hade ett lag gnuggat straffar inför en cupsemi men dansken vill att MFF-spelarna ska känna sig överlägsna. Att få dem att träna straffar skulle innebära att man tillmäter Kalmar en möjlighet att hålla oavgjort. Återstår att se om det var klokt eller dumdristigt. Skulle MFF förlora på straffar ligger skulden tung över Kuhn.

Det var väl bara min papperstidning SDS som trodde att Rasmus Bengtsson var aktuell för spela i dag. När han själv berättade att han nästan hade vågat maxlöpa på torsdagsträningen var det hugget i sten att han inte skulle spela i dag lördag – vilken tränare skulle riskera sin ordinarie klippa till mittback och ett kvartal av lår-rehab alldeles före säsongen börjar, i en match tränaren ändå anser vunnen på förhand? Trots det var tidningens fotbollsexperter optimistiska och räknade med en spelare i startelvan som inte vågar maxlöpa på grund av bristningar i låret/ljumsken. I SDS var det ”mycket som talar för” att Rasmus skulle spela. ”Bara i SDS” börjar bli ett talesätt.

Verkar dock som det framkom något intressant när förre sportchefen gästade SDS:s podradio, även det ”bara i SDS”. Har dock inte lyssnat på den, är försiktig med poddar men lyssnade på den här i går, bloggrekommenderad av min gode trätobroder och evige åsiktsantagonist Robert Laul: FD 60 minuter. Det hjälper att den handlar om ÖFK men i stort handlar det egentligen enbart om Brwa Nouri,  en fotbollsspelare och människa som hamnade väldigt snett men som tack vare två outsiderklubbar i svensk fotboll hamnade på rätt spår igen. Det förvånar mig inte – håller på att läsa en bok om rasismen i svensk fotboll som jag återkommer till senare i påsk.

Ps Extra mycket tycker jag om Nouris dissning av förre tränaren Mikael Stahres tre säsonger i IFK Göteborg.

 

Annonser

About this entry