Trendiga straffar och den eviga filosofiska frågan: vad är en/ett bra straff?

”Alla straffar som går in är bra straffar”, konstaterade Markus Johannesson (eller vad det Nannskog eftersom rösten lät lite kluckande självbelåten?) efter att Markus Rosenberg slagit en så pass dålig straff att målvakten nästan räddat. Med en bättre analytiker och mer handledsträning hade Kalmar förmodligen varit i cupfinal. En straffmiss där istället MFF-mål hade troligtvis fått kraftiga psykologiska effekter inte enbart för cupsemin utan även för hela min ”malmeitiska” världsbild säsongen 2016.

Visst har SVT-gubbarna en poäng men ifall man sätter in en dåligt slagen straff i ett större perspektiv, som att straffskytten tvingas skjuta även nästa straff – ja, då är en dålig straff en dålig straff. Den inte bara förblir dålig, den blir allt sämre med tiden. Oavsett utgång. För er som inte såg Rosenbergs ”nära-miss-straff: inte hård, cirka 1,5 meter över gräset, mitt i medan målvakten chansat och gått till höger, i Rosenbergs ögon. Ole Söderberg fick upp en högernäve men styrde bollen in i eget mål.

För mig avslöjade straffen mycket, inte enbart om Kalmars organisation utan även om Rosenbergs nerver. Han som var så kylig i första CL-turneringen har nu börjat fundera och grubbla. Hans senaste straffar har inte varit alls i samma klass som de för två år sedan. Jag skulle inte bli förvånad om Örn tar nästa MFF-straff.

Om Rosenberg trots allt tar nästa straff kommer han inte slå den i mitten. Trots att den sortens straffar är ”väldigt inne” för närvarande. Men inte inne. Jag tror Rosenberg hade tänkt slå en annan, mindre riskabel straff men dagtingande med sitt psyke och självförtroende. Det var inte på topp efter den här försäsongen och den där första halvleken på Guldfågel Arena. Ändå valde han tillslut det svåra, det onödigt svåra. Det är en etablerad, erfaren, hänsynslös och pragmatiskt präglad skyttekungs självbild som avgjorde både valet och matchen.

Fler trendnissar: AIK-Bajen hade tre, fyra straffar rakt i målet. Christiano Ronaldo slog en i går som gick rakt över Sevillamålet, ganska hård, med lätt skruv. Vanligtvis är han en mycket duktig bödel med en straff-repertoar som i mångt och mycket är identisk med Zlatans. Igår övergav han dock den till förmån för en känsla som visade sig vara ren hybris. Med andra ord ett trendoffer, i tröja nummer 7.

Även Neymar slog en tekniskt simpel straff i går. Han avvaktade målvaktens rörelse och sedan småchippade, eller, kalla det att han med en lätt främre bredsida stötte bollen på andra sidan av målet. Hade Villareal keepern stått kvar han hade slängt sig och klistrat bollen. Fast hade han stått kvar – hade Neymar då slagit en så pass simpel straff, simpel i förhållande till bollen?

Vad jag menar, översatt till utespelarspråket, är att ifall du slår en fenomenal 70 meters crossboll rakt på läppen på en framstormande medspelare men denne inte lyckas ta emot bollen utan fumlar med den så är det fortfarande en fantastisk kross, men sämre som passning. Ifall Rosenberg satt sin straff stenhårt mot krysset men Ole Söderberg chansat och fått en vältränad handled på bollen så att den tagit i krysset och studsat ut så hade Rosenbergs straff fortfarande varit bra men räddningen ännu bättre.

Så en väl slagen straff kan räddas av en målvakt som läser den eller chansar och gör en idioträddning. Det är fortfarande en bra straff men målvakten är bättre. Att påstå  att alla straffar som går in är bra är att nedvärdera målvaktens insats, eller hans tur…   Det påminner lite om de kristna tänkarna månghundraåriga grubblerier innan de slutligen kom fram till att kvinnan hade en själ. Beslutet, år 325 e Kr i Nicea var inte enhälligt.

Att frånerkänna kvinnans roll i samhället är som att frånerkänna målvaktens hens roll vid straffslagningen.

Eftersom jag tycker Neymar är en dålig straffläggare hade jag som Villareals målvakttränare och straffanalytiker krävt att min målvakt stod kvar. Neymar är bättre i dag än han var i VM 2014 men det finns fortfarande ett drag av osäkerhet och teatralt överspel i hans ansats och tillslag.  Hans placering av bollen är i hög grad avgörande av vad målvakten först gör. Ifall målvakten inget gör slår Neymar ännu sämre straffar….

I Madrid i går ställdes Sevillas skyttekung mot Kevlor Navas. Navas är kort visserligen reaktionssnabb men vanligtvis en medioker straffräddare. Däremot en av världens absolut bästa på närskott. Speciellt i Madrid där han numera spelar med stort självförtroende och hyfsad auktoritet. Så vad Navas gjorde igår på hemmaplan var att förvandla straffavslutet till ett närskott.

Straffen var lättläst men ganska bra slagen: en hård slagen höger bredsida av en högerfotad som gått lågt intill stolpen, kanske 7- 8 decimeter ifrån. Förutom att Navas läser så går han tidigt, rakt ut och sedan slänger han sig, snabbt och vigt. När han blockar bollen är han händerna cirka 2.5 meter utanför mållinjen. Det är med andra ord knappt en straff längre utan mer likt en parad på ett närskott, nja långt närskott då men likväl, Navas har förändrat förutsättningarna och kompenserar sin ringa räckvidd med snabbt fotarbete och en vig kropp.

I juridisk mening, inte enbart fotbollsmässig, är ett bra straff ett straff som får samhällspositiva effekter, oavsett längd. Det spelar ingen roll om det är böter eller livstid. Det avgörande är alltså inte vad som hände det ögonblick när domaren slår klubben i bordet för att bekräfta domen utan vad som händer i framtiden. Kommer domen få den dömde att sluta bryta mot lagen?

Det här resonemanget är direkt överförbart på straffläggandet. Sevillas skyttekung kommer troligtvis inte ta nästa straff, trots att han är bra på det. Navs kommer göra ungefär samma sak vid nästa straff och förmodligen ta även den, ifall inte domaren vågar varna honom (man gör inte det på Bernabeau under de omständigheterna). Näste spelare som möter Navas kommer ha ett stort psykologiskt underläge.

Framförallt fruktar jag, som culé, att Neymar får ta nästa straff för Barça och att den kan komma i ett mycket viktigare läge än i La liga. I Champions League kommer målvakten kommer vara väldigt bra påläst, till skillnad från de flesta målvakter i allsvenskan, och den CL-målvakten kommer stå kvar och invänta alla Neymars pinsamma ”hoppsa-steg” och släpande höger tillslagsfot.

Så en bra straff må vara bra just i ögonblicket den har passerat mållinjen men kan bli allt sämre ju närmare nästa straff vi kommer.  En dålig slagen straff, likväl som en bra straffräddning, har en förmåga att leva långt efter att den formellt avslutat sin existens. även på Guldfågel Arena.

 

Annonser

About this entry