Inför allsvenskan: Östersunds FK

Min klubb, laget jag känner mest för trots att nästan alla spelare jag arbetade med under bokprojektet försvunnit. Men Bobo, seriens tredje bäste Emir och Dennis är kvar. Plus alla ledare inklusive Daniel  Kindberg som var intervjuad i senaste Offside. Där citerar även Anders Bengtsson en sats från texten/ boken som jag och Daniel arbetade med.

Varför jag känner så mycket för ÖFK är inte enbart den levande personkemin, en liten klubb med seriens bästa lagmoral utan för att det gäller så mycket, för hela Norrlands inland. Aldrig tidigare har det riktiga Norrland haft ett allsvenskt fotbollslag – det är bara de glassande kommunerna vid kusten som solat sig i allsvensk glans tidigare. Nu är det på riktigt, på allvar, nu är det eljest! Dessutom är Graham Potter seriens troligtvis mest sympatiske tränare, och den som skriver bäst!

ÖFK gjorde flesta mål och släppte in minst i Superettan förra året. Träningsmatcherna har nu 2016 gett ett entydigt resultat: det läcker bakåt och är torrt och tråkigt framåt. ÖFK har haft mycket boll men saknar en riktigt bra boxspelare. Kanske han Hopcutt fixa det, det är han som är hoppet men han måste ha hjälp. Samtidigt är det få matcher där ÖFK verkligen kommer att dominera och har bollen mest – även om de vill det. När truppen dessutom är fyllt av snabba omställningsspelare som Omoh, Sema  Mensah, Monday Samuel så skulle kanske Graham Potter försöka spela lite försiktigare. Att packa in spelare runt straffområdet och hoppas på Hopcutt eller Gero kommer inte fungera – speciellt som Gero verkar ha stora omställningsproblem med spelförståelse, offside och ÖFK-taktik.

Bakåt ser det bättre ut – Aly och Haraldur kämpade om målvaktsplatsen men liksom för två år sedan så plockar Graham helt plötsligt in en ung engelsk målvakt. Som automatiskt tar starthandskarna. Förra gången blev det väldigt olyckligt för Stuart Ripleys son var helt enkelt inte tillräckligt bra för Superettan. Jamal Blackman har jag bara sett i en match mot ett ganska dåligt lag  och dessutom på ett underlag Blackman ännu inte behärskar – Jämtkraft Arenas konstgräs.

Han är oerhört bekväm med bollen vid fötterna – alltför bekväm. Mot Dalkurd snubblade han, tappade bollen men lyckades tack vare armar och rutin från tuffa engelska motståndare vinna en mot en duellen med motståndaren som hade tomt mål.  Han stod rätt när han behövde det, han ser smidig ut och har nog bra reflexer. Hur bra han är – omöjligt att säga än men han måste vara bra för att ÖFK ska ta en 10:e -11:e plats.

Fouad Bachirou är en av seriens mest tekniska mittfältare. Hade han varit tio centimeter längre och tio kilo tyngre hade han spelat i franska A-landslaget. Men får han plats kommer     han förgylla många allsvenska matcher.

För fem, sex år sedan var Walid Atta allsvenskans bästa mittback i AIK. Mobbades i HIF, valde några mindre bra agenter men förhoppningsvis kan han revanschera sig i Republiken Jämtland!

Ken Sema tre plus i Aftonbladet – vore intressant att veta hur de kom dit.

Den dagen Michael Omoh går till vänster kommer motståndarförsvaren rämna och han själv likna Modou Barrow. Kanske borde han ibland byta kant.

Det viktiga är att ÖFK håller sig var det första året. Europa och CL-kval får vänta en säsong eller två. J

Annonser

About this entry