Pinsamt MFF

Det är fortfarande alltför tidigt att avfärda fantomtränaren Allan Kuhn eller den internationelle skyttekungen som misslyckade satsningar av Daniel Andersson men tveksamheten ökar. Den brist på övertygelse om dessa två prestigevärvningarnas egentliga värde växer. De farvågor jag kände inför försvarsspelet i premiären besannades med råge.  Det var helt enkelt oerhört pinsamt att se MFF-försvaret. Dels mittbackarna agerande, under 90 minuter fattade hela tiden fel beslut. Backar när de ska störa, stöter när de är två på bollen och blir överspelade.

Anton Tinnerholm väljer att alltid spela zon, även med 3-3-läge i eget straffområde – det hade med andra ord kunnat bli större siffror ifall inte Wiland gjort en bra parad och räddat 4-2. Samtidigt står han på hälarna vid kvitteringen och agerar fel när Cibicki sätter den i ribban.

Jag ser fortfarande inte Eikrems storhet och Rosenberg verkade rätt ointresserad sista halvtimmen. Örn? Var han över huvud taget med på plan eller höll han sig ovanför, var det därför jag inte såg honom?

Berget hade för andra matchen i rad en medioker kamp.

Både tränare Kuhn och expertkommentatorerna pratade mycket om MFF:s höga press men jag hade faktiskt svårt att de den.

Toppade MFF för cupmatcherna och har nu hamnat i en svacka? Man ska ändå inte tappa poäng mot J Södra borta, inför typ 1500 supportrar som åker 60 mil tur och retur en kall och regnig onsdag. speciellt inte på det här sättet.

Sedan kan man klaga på planen men det är sånt man får ta i en 16-lagsallsvenska. Man kan ifrågasätta domarens nivå för de olika lagen men det är lika produktivt som när Tobias Sana EFTER slutsignalen vädjar om frispark – smart grabb!

Annonser

About this entry