Ut med insparken – modest regelförslag för mer fotboll

När redan tillbakapressade Atletico Madrid blev en man kortare i Barcelona (deras längste spelare blev utvisad) försökte de spara tid och sänka tempot. Atletico Madrid hade till exempel stora och återkommande problem med inkasten på Camp Nou.

Varje inkast försiggicks av att ingen Atleticospelare direkt ville ta inkastet. Sedan avancerade den motvillige, eftertänksamme inkastaren antingen så långt att domaren tvingades korrigera eller tog ett par steg framåt och sökte sedan ögonkontakt med domaren så att denne kunde godkänna de intjänade meterna.

Det blev ganska parodiskt tillslut. Som om domaren borde ha sprayat inkastpunkten med en liten halvcirkel eller ett kryss för grafiska variationens skull. Sista tio gick gästerna dessutom över till taktiken att en spelare gick fram till bollen som om han var den utvalde att kasta men valde sedan att rata både den och inkastet till förmån för en mindre inkastovillig lagkamrat.

Det tog 20-25 sekunder för varje av dessa rigorösa, för att inte säga rent rigida inkastvarianter, säkert intränade. Konsekvensen blev att tempot och matchen underhållningsvärde bedarrade betänkligt. Det blev långtråkigt, löjligt och generande för fotbollen, en slags tålamodsprövande tidsdoping.

Hade Atletico problem med inkasten var det inget emot vilka utmaningar insparkarna innebar. Bollarna skulle alltid ligga på andra sidan i förhållande till den sida om målet som målvakten Oblak hade tvingats gå och leta rätt på en boll. Sedan var bollen alltid lika svår att få att ligga rätt. När den väl låg där var det problem med både ansatsen och vart bollen egentligen skulle skjutas. Det tog mellan 30-35 sekunder varje gång och det var minst 12-15 utsparkar. Efter ett par riktiga långtradare fick Oblak ett gult maskning men under 25 sekunder kom han ändå aldrig.

Jag har inte räknat men uppskattar att de obeslutsamma och rigorösa Atleticospelarna ägnade cirka 10 minuter av matchen till det som egentligen inte kan beskrivas som annat än att ”filma till sig tid”.

Ser sedan Matt Pyzdrowski i HIF-målet efter det tidiga ledningsmålet utföra ungefär samma rigorösa och noggranna procedur som efter att HIF tagit ledningen och innan Örebro kvitterade. Mellan 25-30 sekunder tar han på sig. Lika ovärdigt för fotbollen och de enskilda aktörerna var det i Jönköping där MFF försökte kvittera och hemmalaget förlöjligade sin sport. Nej, MFF:s sista tio mot Norrköping ett par dagar tidigare var ungefär lika hånfulla mot alla oss som värderar fotbollen högre än poängen. Det är, mer eller mindre, så här fotbollsförnedrande i alla matcher.

Målvakten får hålla bollen i sex sekunder. I allsvenskans inledning tar det i snitt mellan 10-12 sekunder innan målvakterna släpper den. Det är dock inte därför jag påpekar detta, de få dösekunderna kan jag som åskådare leva med. Däremot hade det varit enkelt för UEFA/FIFA att införa en regel om att bollen vid insparkar ska vara i spel inom 15 eller 20 sekunder, om inte förutsättningarna försvårar det. Som försvårande omständigheter räknas en stor tät granskog bakom målet, bara en boll, inga villiga bollkallar e t c. Förutsättningar som sällan förekommer i varken allsvenskan eller Champions Leagues kvartsfinaler.

Annonser

About this entry