Häckens fusk straffades hårt och obarmhärtigt

På sin 30:e födelsedag utmanade Paulo José de Oliveira självaste Gud. Paulinho spelar för Häcken,  Gud bar vid händelsen en vit kortärmad tröja med en blå stjärna på bröstet.

 

Inga ljungande blixtar slog dock ned på Bravida Arena i går. Guds var lite mer sofistikerad än så, när han besökte Hisingen. Himlen var fortfarande härligt klarblå då Häcken började maska direkt i andra halvlek. IFK Norrköpings överlägsenhet blev dock allt mer uppenbar, speciellt efter kvitteringen med en halvtimme kvar. De pressade men Häckens målvakt Petter Abrahamsson blockerade allt, inklusive ett par frilägen. Så fick Häcken ett ströanfall i början av de fem tilläggsminuterna –fem tilläggsminuter på grund av långa hemmabyten och flera gulsvarta skador, både verkliga och fiktiva.

 

En lång lyra mot Norrköpingsmålet plockades enkelt ned av bortamålvakten Mitov Nilsson. Häckens Paulinho gick dock hårt och sent in mot målvakten men Mitovs goda balans och vältränade kropp gjorde att han kom ned på fötter med bollen i händerna medan Paulinho sjönk ihop i oerhörda, närmast gammaltestamentliga smärtor.

 

Ifall han tog sig mot huvudet vet jag inte men den allestädes närvarande, välplacerade domaren  Kristoffer Karlsson vinkade spelet vidare. Varvid Häckens ledande vittnen, placerade cirka 60 meter från händelsen, blev rasande och började skrika om huvudskada och att domaren bums borde blåsa av. Likaså gjorde CMore kommentator och refererade till en lika fiktiv som felaktig regel om ”huvudskada”. Regeln gäller ”allvarliga skador”, inte specifikt huvudskador och har funnits i minst sju, åtta år. Ändå refererar CMores experter ständigt och slentrianmässigt till denna vandringsmyt om ”huvudskada”.

 

Jag hörde hur fjärdedomaren ropade tillbaka till Häckens gastande och vilt gestikulerande ledare att ”läs regelboken!” men det stoppade dem inte, eller fick dem att börja studera Boken. In i handlingen skred då Norrköpings Linus Wahlquist som mycket märkligt själv valde att ta över domarrollen och medvetet spela ut bollen – kanske tycket han det var obehagligt att någon skrek på honom. Kanske trodde han att Paulinho var allvarligt skadad, kanske till och med huvudskadad. Under alla omständigheter var Häckenledarnas ursinniga uppträdande sådant som vanligtvis ger en kollektiv utvisning upp på läktaren.

 

När Häckens akutvårdare nådde den i plågor sig vridande Paulinho höll han sig för revbenen. Efter 30-45 sekunders vård leddes han ut över långlinjen, en ganska omständlig tidsödande lätt haltande vandring till den linje som låg allra längst bort. I samma ögonblick han korsade linjen skedee dock ett mirakel: hans kropp rätades ut, blicken blev fast, benen starka och en återuppstånden Paulinho började ivrigt vifta med handen för att domaren skulle låta honom få återvända till den allsvenska leken.

 

Detta uppenbart falska och helt felaktiga uppträdande hjälpte dock inte Häcken. Ödet, eller Gud Fader, ville annorlunda och skänkte minuten senare en överraskad och ganska okänd spelare vid namn Sebastian Andersson en perfekt lättskruvad höger bredsida från 20 meter. En gåva som ingen såg komma, varken inhopparen själv, publiken och allra minst den stoiskt kämpande Abrahamsson som nu hamnade på mellanhand och enbart kunde iaktta hur bollen i en vacker långsam både seglade högt över honom och in i bortre burgaveln.

 

Eftersom Paulinho, likt de flesta brassar, förmodligen även är grovt kristen kan jag inte låta bli att tänka på det här som ett utslag av en lite absurd men himmelsk rättvisa. Jag är dock inte säker på att Paulinho kommer dra lärdom av denna gudomligt drastiska lektion i ”fair play”.

Se även gårdagens text om förslag till regeländring för att minska maskningen: ”Ut med insparken…”

 

Annonser

About this entry