Fotbollskväll på italienska

Niete. Blev ingen Olympiastadion och Roma-Torino. Pontus Jönsson skulle inte spela. Med en förkylning hängande över mig kändes det dessutom extra kallt att cykla dit och sitta på en ödslig läktare, väldigt långt från planen. Extra, extra ödsligt eftersom de mest hårdföra och känsliga supportrarna i båda romlagen vägrar gå på matcherna längre. Orsaken är inte i första hand de dåliga resultaten, Lazios säsong är otvivelaktigt usel, utan en konflikt med polisen. De flesta i ”Curva” vägrar gå på match på grund av att de känner sig illa behandlade, av polisen. Förklara det den som kan.

Att fulstreama var inte att tänka på med den här uppkopplingen men eftersom min TV har drygt 120 kanaler letade jag match medan jag åt Roms bästa pizza och supplies ( stora friterade bollar av ris i tomatsås plus mozzarella) och drack Petronis.  Ingen visade match, säkert sex, sju stycken visade olika sorters uppföljningsprogram.

Gemensamt är att alla är snåla med matchbilder, de flesta visar inga ö h t. Alla försöker överrösta varandra, alla har minst en ung, snygg ofta lättklädd  tjej utan uppgift. Ett program hade en vanlig tjej bland experterna.

Det mest absurda var en kanal som såg ut som våra kvällstidningars hemsidor, d v s röriga. Tre banners med löpande nyheter på en kort slinga. Två stora kvadrater med rullande nyheter och stillbilder och så en liten ruta med levande gubbar, och en tjej i bikini. De sände ljud och stillbild från presskonferenser.

Gubbarna, gamla spelare tror jag, skrektalade hela tiden i mun på varandra. De diskuterade i huvudsak uteblivna handsblåsningar villket ju säkert är en meningsfull livsuppgift. Först kom dock en oerhört fet kille som pratade väldigt snabbt i 15 sekunder. Gjorde paus i två, tre medan man såg hur ögonen gick från ena till andra sidan hela tiden och sedan drog han igång en oerhört högstämd svada om moral, fotboll, domare, livet och döden. Så fortsatte det ett par minuter innan han upprepat sig själv alltför många gånger och programledaren bara avbröt honom, mitt i. Och tillskillnad från alla andra så blev han omedelbart tyst, jag blev chockad. Sammantaget var nog det här programmet det mest patetiska jag någon sin upplevt i fotbollssammanhang.  Likt en usel operett!

Annonser

About this entry