Molins vs Kjartansson

Två raka 1-0-segar är just inte mer än så: tre poäng, dåligt spel, känslan av att det inte finns någon struktur och en del individuellt så pass dåliga insatser att de borde ersättas.

 

Ändå ytterligare tre oerhört värdefulla poäng mot en trolig Topp 6 motståndare. Eller, Sam Johnson och Djurgården kommer vara där jag är mer osäker på Haglunds Elfsborg. Eller Elfsborg även om klubben säkert har stort tålamod med sina favotränare. Men det finns gränser, även i Borås.

 

Gränser finns det även i Malmö men så länge laget vinner kommer lite eller inget att förändras. Det finns faktiskt några plus efter djurgårdsmatchen: både Brorson och Carvalho var bra undantaget uruguyarens första försök att lätta bollen över djurgårdsforwarden och som kunde gett baklängesmål eller målchansutvisning ( precis som Tinnerholms försök som sisteman i första att lätta över Sam Johnson…).

 

Jag tycker att Eikrem tillförde passningskvalité från sin position och var OK defensivt. Rakip var OK, ville göra ett stort jobb men jag såg honom inte som matchens lirare.

 

Jag tycker att Molins emellanåt tillför ett moment av oberäknelighet som är väldigt effektivt – han åstadkommer ofta det aviga, oväntade vilket gör alla allsvenska försvar förvirrade. Sedan har han brister i snabbhet och explosivitet men det är klart att Molins måste spela i stället för Kjartansson.

 

Där att en av MFF:s stora svagheter. Låt mig ge exempel. När en spelare får bollen på en del av kroppen som man inte kan kontrollera så är det ibland otur, eller en dålig passning. Sånt händer, ibland. Kjartansson började matchen i går med att istället för nicka försöka göra mål  på en utmärkt chans med axeln. Vid vad som hade varit ett friläge fick han bollen på lårets baksida. Han hann också ta emot bollen med ryggen, röven och armarna. Det kan inte var en tillfällighet när spelaren så ofta inte kan koordinera kropp och boll. Och som bonus, Höies fot i skrevet. Varför springer man in där utan att sträcka fram ett ben för att täcka? Antingen försöker man täcka eller så springer man inte där alls – Kjartansson alibisprang efter Höie och tänkte inte på konsekvenserna. överhuvudtaget känns det inte som Kjartansson ännu passar in i MFF. Hn springer mycket, vill mycket men lyckas i princip aldrig med något. Därför tar han sådana alibiinsatser som den mot Höie, så det ska ses ut som om han tillför något.

 

Kjartansson fick också två utmärkta målchanser. Ena gången tog han alltför god tid på sig och Colley kunde blocka vänsterfotsavslutet  till hörna. Andra gången skulle islänningen stillastående bara lobba över Höie från 12-13 meter, en Höie som hamnat på mellis. Och så är inte lobben bättre än att det ser ut som en passning i sidled, utom mot hörnflaggan till.

 

Jag förstår att det smärtar att sätta klubbens dyraste spelare på bänken men kunde man göra det förra året med Eikrem så kan man göra det i år, sportchefens prestige och tränarens osjälvständighet ( det enda som talar för att Kjartansson får fortsätta starta) kommer inte att ge några segrar i sig, inte ens 1-0.

Ps I nyutkomna boken ”Somrarna vi minns” ( Offside) hävdar Klas Ingesson i en intervju från 1994 att det hjälper att kissa efter att ha fått en spark på pungen men att han inte kunde det mot Kamerun med 60 000 på läktarna.  Samtidigt är det precis vad Sergio Romero gjorde inför straffsparksavgörandet mot Holland i VM 2014. Lagkamraterna formade en ring kring den kissnödige målvakten och det blev ett gott omen för hela Albiceleste. Så man gjorde det till en ritual och upprepade det i finalen i Copa America mot Chile men det gav inte samma resultat.

Annonser

About this entry