MFF:s defensiva och offensiva systemfel

Det kom något i vägen för slutresultatet, i onsdags, en banger. Trots detta fick vi 77 minuter ganska medioker fotboll från två lag som letar efter sitt spel, av olika orsaker.

IFK Göteborg har många skador och fick nu ännu fler, dessutom bristningar i lår och ljumskar som tar minst en månad att läka.  Men de har i alla fall ett spel de kan förlita sig på och som borde gett dem ett eller två mål i första halvlek. Ribban och ett par felaktiga offsidevinkingar räddade MFF. Plus Mikael Bomans oförmåga att spela fotboll med fötterna.

MFF har, elva spelare. Längre än så vågar jag inte gå när jag ska försöka definiera hur det såg ut i Göteborg. Elva spelare som agerar som om de ville vara ett lag men inte är det, som om de hade ett spelsystem men inte förstår det.

De många enkla felpassningarna kan vi skylla på den ojämna gräsmattan men jag är också obalanserat och innehåller spelare i så djupa (förmodade) formdippar att de skadar MFF:s resultat.

I Göteborg tänker jag främst på Anton Tinnerholm och Vidar Örn Kjartansson.

Kjartansson är av hygglig allsvensk klass men inte så mycket mer. Jag tror jag kan säga det nu efter tio matcher. Daniel Andersson har investerat en faslig massa pengar och ännu mer prestige i en spelare som gjorde 25 mål i Tippeligan utan att egentligen skapa några av de målen själv. Klippen på youtube säger heller inget om hur många chanser han missade för varje mål han gjorde.

I Göteborg missade han både utmärkta målchanser och enkla passningar fram till Berget. Han springer mer än han springer rätt. Han vill mycket men uträttar föga. Jag håller det inte för osannolikt att han kan göra två, tre mål mot typ ett desillusionerat  och högt stående, svalt närkampsagerande Gefle eller Falkenberg men när det verkligen gäller, i matcher mot konkurrenterna i toppen är Örn Kjartansson helt enkelt inte tillräckligt bra för att spela i MFF. Örn är en ”youtubespelare” som lurat både kinesiska och malmöitiska sportchefer med alltför mycket pengar och alltför dålig scoutning.

Tinnerholm såg bättre ut med boll i Göteborg än vad han gjort de senaste matcherna. Visst spred han flera bollar långt ur på läktaren men han låg högre upp på plan och deltog mer i anfallsspelet. Defensivt däremot stoppade han i princip inte ett enda inlägg i Göteborg. Han överspelades gång på gång och även i en-mot en-situationer var han så rädd att han inte kunde blocka de bollar han verkligen borde ha blockat.

Fast Tinnerholm ser ännu sämre ut än vad han är på grund av en bugg i MFF:s zonförsvar. Buggen heter Pa Konate. Av i mitt tycke mindre kunniga fotbollsjournalister beskrivs Pa Konate som en bättre defensiv vänsterback än Yotún – jag tycker det är fel.  Pa Konate zonar som om han var med i en trebackslinje och hade fem mittfältare framför sig på egen kant och när motståndarna vänder spelet så agerar han  som om han stod i en fyr-, eller fembackslinje.

Blåvitt hade scoutat MFF och sett att Pa Konate alltid zoonar och undviker att lämna straffområdet. Det blir istället Lewicki och den här gången Eikrem som tvingas försvara högerkanten. Pa Konate tar en fri roll 15 meter bakom dem. När sedan motståndarna spelat ut bollen på MFF:s vänsterkant och låst MFF:s mittfältare i olyckliga positioner spelar de över den på högerkanten utan att MFF zonar utan Tinnerholm ligger inne i straffområdet, MFF kan endast försvara med AC och eventuellt Rakip och resten är en jättelik tom yta medan Pa Konate ligger ensam i straffområdets högra del och Lewicki får lägga all energi på att löpa 30-40  meter för att ligga rätt, men kommer ofta alltför sent.

Om MFF spelade utpräglat man-manförsvar i backlinjen borde Pa Konate ha flyttat in långt tidigare och speciellt när motståndarna byter kant. Ifall MFF:s backlinje zonade borde Tinnerholm inte ha 25 meter ut till bollen och vänsterkanten när inläggsspelaren får bollen. Nu bygger försvaret på en kombination och det gör det för att backlinjen ska bli mer flexibel, inte som nu mer statisk och stillastående. Det går inte heller på skylla på att de inte är samspelta. Alla försvararna har spelet många matcher tillsammans, ingen av spelarna är ny. Utom AC vars offensiva energi och aktioner ( liksom Lewickis) blir lidande av att han tvingas täcka alltför stora ytor defensivt, i det här fallet spela både innermittfältare och vik vänsterback samtidigt.

Ska bli intressant att se hur Häcken använder kanterna i morgon.

 

Annonser

About this entry