Måste dissa CMores måndagskväll: om Olof, Astrit och Zlatan

Alla TV-kanaler kan ha en dålig kväll. CMore, eller snarare Jens Fjellström (separat text) och Olof Lundh, hade en mindre bra måndag. Innan jag kritiserar dem måste jag hylla: Jens är så nära en folkkär fotbollsexpert man kan komma trots att han endast existerar i en obskyr kanal. Han är analytiskt, tittar-pedagogisk, klok, kunnig, ödmjuk och skittrevlig.  Allt samtidigt. Han är mindre bra på målvakter och försvarsmentalitet men som fotbollstv-tittare  kan faktiskt inte få allt.

Olof Lundh har skickligt karvat åt sig en plats i svensk fotbollsjournalistik. Han är lång, vältalig och pragmatisk. Däremot tycker jag inte att hans fotbollskunskaper alltid räcker till i de sammanhang som han nu ses i det vill säga som expert. Lundh har varken spelat eller tränat – han saknar känsla och väldigt mycket basal matchkunskap. Han är en duktig och kreativ fotbollsjournalist, han är förmodligen ett oerhört bra programledarämne, ya basta!

Redan i halvtid utropade han att Astrit Ajdarevic borde in i EM-truppen. Det är roligt att utropa det i affekt när man ser en underbar målgivande passning- en framspelning närmast i världsklass när man möter Kalmar på Guldfågel Arena. Lika många gånger som jag hyllat Astrits teknik har jag dissat hans övriga uppträdande. Att han är långsam, att han är orörlig, att han inte förmår tänka logiskt och klokt och detta bland annat tar sig uttryck i hans totala frånvaro av defensivt tänkande. När han nån gång råkar hamna alltför långt ned i planen och ska försöka ta det där ansvaret han egentligen inte vill kännas vid, som han inte tycker är värdigt fotbollsstjärnan Astrit Ajdarevic, blir det ofta som på Swedbank Arena förra våren när han spelade i HIF.

Astrit är av hög europeisk klass med boll och utan motståndare som sätter press på honom. Tyvärr är det nu så att i allsvenskan har man motståndare, om än inte alltid med så utvecklat defensivt tänkande och med en domarkår som (förutom den nye malmödomaren) inte tillåter närkamper. Men ändå – Astrit håller knappt för allsvenskan vilket hans karriär är ett bevis för: mycket talang+lite svett=billiga klockar, mediokra sportbilar, inga fotomodeller och Örebro. Taskigt men sant, Örebro.

Det hade varit OK ifall Lundh nyanserat sitt önsketänkande och blivit seriös. Att han nyktrat till fotbollsmässigt och frågat sig vad det är han ser som alla andra i Europa, från Liverpool, en massa klubbar på kontinenten och till hela övriga allsvenskan totalt missat? Åtminstone efter matchen, den match ÖSK naturligtvis förlorade – ÖSK med Astrit i den här rollen är inte ett bra defensivt lag. Trots två bra målvakter och en toppklassback i Almebäck.

Efter matchen fullföljer Lundh sin absurda idé och säger att Astrit är så bra att han borde få en fri roll i landslaget. Och ingen i CMore-studion säger emot honom eller ber producenten bryta sändningen. I fortsättningen kommer jag inte kunna se Olof Lundh utan att tänka på följande:

Eftersom redan Sverige har en spelare med den fria rollen vore det självmord att ha två spelare med fria roller, d v s utan defensivt ansvar. Det måste det innebära att Olof Lundh vill tvinga Zlatan att spela försvar och underordna sig Astrit Ajdarevic. Jag tycker inte att jag behöver skriva mer för att påtala det faktum att Olof Lundh fotbollsanalytiska tänkande har ganska stora brister.

Jag förmodar att allt det här, att korsa gränser och linjer man vanligtvis aktat sig noga för, beror på dåliga tittarsiffror och dålig ekonomi. Annars hade de inte behövt vara så desperata efter rubriker, varit så teatraliska, gjort sådana dåliga utspel och visat en utlevelse de inte behärskar. Jämför gärna med Hanna Marklunds gester i en annan TV-kanal med dålig ekonomi – det passar varken henne som person eller det hon säger. De gesterna till de orden och satsmelodierna ger intrycket av att hela hon är dubbad, så overkligt och surrealistiskt känns det.

Som motsats kan jag ta Viasatgubbarna Lagerbäck, Bojan och Erik Niva. De är aldrig oroliga över att inte räcka till. Erik Niva skulle aldrig börja veva med armarna på det där andalusiska viset som Hanna gör. De gubbarna behöver inte försöka förstärka det de säger på ”artificiell” väg utan är trygga i sina kunskaper och sin inte alltid hundraprocentiga TV-framtoning.

Olof Lundh borde titta, och framförallt lyssna, mer på Viasat!

Annonser

About this entry