Championsleaguelidandet

Trots 44 fantastiska fotbollsspelare, visst gör det lite ont att se dem spela boll. Under de här prekära omständigheterna som CL-semifinaler utgör. Inte enbart för att jag saknar mitt Barça här, laget som spelar den vackraste mest ineffektiva fotboll jag skådat utan även för att det jag ser är så fult, som fotbollsestetisk upplevelse.

Bayern försökte och till skillnad från katalanerna har de offensiva spelare som kan nicka vilket skapade målchanser. De hade gått vidare ifall Thomas Müller satt sin straff. Bra straffläggare varierar sig – det är märkligt att inte Müller gör det. Efter att målvakterna stått kvar och räddat tre av hans tidigare straffar den här säsongen känns det märkligt att han gör om samma misstag – i en semifinal i Champions League. Det känns stoiskt tyskt och som dumbayerskt på något vis.

Jag kan inte låta bli att så smått äcklas över de elva fina fotbollsspelarna i Atletíco som tvingas agera som fuskande idioter för att vinna. De missar aldrig chansen att filma till sig en frispark, att ligga lite längre, att varje gång man ska kasta ett inkast så tar det 15-20 sekunder. När till och med tränaren fångade bollen och höll i den flera sekunder för att sedan släppa den på marken kändes det som om detta passerat gränsen för vad fult är och övergått till att enbart handla om moral, inte längre fotboll.

Ungefär samma känsla gav båda mötena mellan Madrid och Man City. De senare en klubb som investerat enorma summor på spelare som inte levererat och så, under tränarens sista veckor efter 35 månader får de en framgång de varken är värda eller kan hantera. Delvis beroende på alla skador. När Kompany, klubbens själ och hjärta bredvid Joe Hart, tvingas halta ut två förstahalvlekar i rad gör det väldigt ont att se. Jag minns honom som 18-årig mittbacksstjärna i Anderlecht mot Celtic, typ 2003. Nu når han längre än någonsin i sin karriär bara för att tvingas halta ut med tårar i ögonen efter tio minuter.

Jag är förvånad över att inte deMichelis var på bänken, Pellegrinis älskling tvingades se matchen från läktaren. Kanske var han ännu mer skadad än Touré? Pellegrini, jag kommer minnas honom som mannen som petade Joe Hart, till förmån för en nervklen rumän. Och som i  en match som avgjorde ligatitlen på hemmaplan blev överkörda av Leicester i första halvlek. Att släppa ut ett så dåligt förberett lag i en sådan match – det kommer jag också minnas Pellegrini för. Att spelarna förmodligen gett upp på honom redan då i vintras och så snubblar de sig ändå fram till en semi i CL, enas, spelar som ett lag men med fel spelare och utan struktur. Man kan inte vara totalt beroende av inläggsspel när man ständigt har en enda spelare mot fyra i straffområdet och han är cirka 175 cm kort. Jag fick känslan av att Pellegrini var nöjd så länge de vann matchen om bollinnehavet i procent.

Jag upphör inte att förvånas över att en klubb med så många miljarder och duktiga spelare kan spela så pass dåligt – att en världsspelare som Rasheed Sterling är medelmåttig inhoppare med den här tränaren. Att han låter Yaya Touré förnedras i sin sista föreställning eftersom han inte har någon annan offensiv passningsspelare. Det är fortfarande en ynnest att se honom på ett tillslag sätta en 15 meters passning ”rätt på läppen” men i övrigt var det blott smärtsamt att se hur han joggade runt, troligtvis i med stor smärta. En gång ökade han takten, när han höll på att förlora bollen på egen planhalva och tvingades verkligen springa 20 meter. Då var han nästan snabb. Två minuter senare byttes han ut.

Madrid är Madrid, cyniska på ett sätt som endast deras lokala konkurrenter kan överträffa. Jag kan fortfarande njuta av enskilda spelarens aktioner och bollbehandling, det är trots allt världsklass på nästan varje fot men helheten, strukturen och moralen bakom får mig faktiskt att känna ett visst estetiskt och moraliskt äckel.

Det absolut enda positiva med de här två semifinalerna är att den enda säkra vinnaren, på pappret, var Barça. Troligtvis kommer Madridlagens finalförberedelser påverka deras ligainsatser negativt. Om de blir tillräckligt många procent mindre effektiva för att även förlora poäng i de två återstående matcherna låter jag vara osagt.

Annonser

About this entry