Klockan tre på eftermiddagen, och klockan fem: om Henke Larsson och García Lorcas klagan

Skärmavbild 2016-05-08 kl. 03.36.11 Skärmavbild 2016-05-08 kl. 08.53.06”Eran las cinco de la tarde…”, börjar Federico García Lorca dikt om vännen tillika tjurfäktarens död och likadant lyder rubriken i dagens El Pais inför, enligt tidningen, La Ligas nästsista ”avgörande” omgång: Barcelona-Espanyol, Real Madrid-Valencia och Levante-Atlético.

Ett derby med ett rödblått hemmalag som borde segra  men som under några  år hade förtvivlat svårt att vinna hemma: 2004-2009 (med Henrik Larsson i de två första mötena) blev det en derbyseger, en förlust och tre oavgjorda. De följande sex mötena på Camp Nou har dock slutat med säkra segrar, senast 5-1. På de fyra senaste derbydusterna hemma mot Espanyol har man gjort 14-1. Jag har själv på Camp Nous läktare sett dem vinna 5-0, redan i halvtid. För många år sedan.

Dagens Barça har tillskillnad från de båda CL-finalisterna inget mer att tänka på än revanschen för det lite pinsamma nederlaget mot Atletico i CL:s kvartsfinal. De har motivation och är minst en klass bättre fotbollsspelare än motståndarna. Rimligtvis borde det bli en stor seger med början klockan fem idag…

”Klockan var fem på eftermiddagen” är en av Spaniens mest kända dikter.  Llanto por Ignacio Sánchez Mejías  Lorcas klagosång/ llanto rör hans vän, författaren och tjurfäktaren Ignacio Sánchez Mejias. Denne andalusiske  zigenare hade gjort karriärsom toreo, gift sig med en av systrana till dåtidens mest kände tjurfäktare Joselito och ansågs som hans efterträdare i stil, men knappast inte i kvalité. Då upptäckte Ignacio  litteraturen, och Lorca, medan Joselito avled under en corrida.

Lorca och Ignacio två blev vänner, skrev i samma litterära tidskrift och Ignacio publicerade tre dramer. Samtidigt som han 38 år gammal övergav tjurfäktningen. Sju år senare, 1934, gjorde Ignacio comeback som tjurfäktare men utan större framgång, utan ”illusion” som El Pais skriver i en text från 1994 och 70 års-jubileet av dikten. Inför corridan i Madrid 11 augusti fick den ordinarie tjurfäktaren fel på automobilen och Ignacio rykte in med kort varsel, som reserv. Mot en tjur som inte var i hans klass utan betydligt bättre.

Lorca skrev dikten samma kväll men det troliga är att det inte alls var klockan fem på eftermiddagen som Ignacio stångades ihjäl utan snare vid halvsju, sju. Lorca visste uppenbarligen inte så mycket om tjurfäktningar i Madrid i augusti eftersom klockan fem kan den knappt ha börjat. Det är som om Ignacio dött under uppvärmningen men det är en vacker och mjuk och melodisk dikt, eller epitaf. Eller så var ”cinco” bara så mycket bättre för dikten än ”seis y media” eller ”siete”.

Originalet, med Lorcas sirliga bokstäver hänger på Tjurfäktningsmuseet i Sevilla. Jag har sett det där med egna ögon i ett på den tiden mörk och tomt museum. Där var inte ens vakter. Med egna ögon har jag också ett MFF vinna 10-1 på Olympia mot ett inte alltför hårt nederlagstippat HIF. Siffrorna berodde helt enkelt på att MFF var mer motiverade och hade något att spela för, vilket HIF-arna allt mindre ansåg sig ha desto längre matchen led. De försökte men var dåligt organiserade, innehöll ett par unga, mindre bra spelare och en målvakt som var född reservmålvakt och sedan var det i flera klubbar under sin kommande karriär. Ungefär som idag, plus det faktum att detta är MFF:s första och egentligen enda stora chans att revanschera sig för cupförlusten mot Häcken i torsdags.

I HIF:s PM inför matchen beskriver indirekt Henrik Larsson förlusten mot Norrköping som en fråga om att spelarna inte ”tog jobbet för varandra”, att de ”inte lade ned löpmetrarna och gjorde det vi kommit överens om”. Han menar att laget kan vinna mot vem som helst och förlora mot vem som helst när spelarna inte gör det och det avgörande är detta ovan.

Jag tycker det är en märklig beklagan,  av både laget och, indirekt, hans egen förmåga att kommunicera med spelarna. Är det verkligen så enkelt som att HIF hade varit obesegrade i allsvenskan ifall spelarna gjort som de kommit överens om med tränare Larsson före matchen?

Att lägga allt ansvar på spelarna och inte själva hävda att man är utan brister och fel tycker jag är en väldigt märklig och dålig ledarstil. Borde inte Henrik Larsson fråga sig – varför gör de inte som vi kommit överens om, varför de blott vunnit tre av sju matcher?  Kanske har tränare Larsson en färdig förklaringsmodell anpassat för klubbledarna i Celtic som ska skaffa ny manager de kommande veckorna. Han som var ”Ghod” på Celtic Park för många år sedan är kanske precis som Ignacio Sánchez Mejias, mer fokuserad på framtiden än på nuet?

Jag tycker HIF har haft tur med poängen och vunnit två matcher där de varit spel- och chansmässigt underlägsna. Med ett lappat lag på grund av många skador. De flesta tränare hade istället för att klaga haft en mer ödmjuk profil och uttryck sin tro och tacksamhet till spelarna – Henrik Larsson väljer att göra dem till ensamt ansvariga för de mindre resultaten. Jag tror inte det är en klok och framgångsrik ledarstil. Jag tror, tillskillnad från Henrik, att det bidrar till att HIF förlorar stort i dag, med början  klockan tre på eftermiddagen…

Annonser

About this entry