Begäret av att knulla andra fotbollssupportrar – och varför man bör undvika det

Rubriken må uppfattas som en cupfinal, lite grov i överkant, sublimt opolerad. Det är trots allt de bästa som möts och det kan inte sluta harmoni, kram och klapp på ryggen. Likaså handlar den här texten om kontexten, om kärlek, känslor och kvinnor och då måste orden och ribban ligga högt.

 

Min nya tjej är inte så intresserad av fotboll. Eller, hon var totalt ointresserad av fotboll, tills nu. Nu är hon en aning mindre totalt ointresserad av fotboll. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin har haft en tjej som varit tagen och haft en självständig och seriös relation till fotboll. Eller annan supportersport. Förmodligen ett fullkomligt medvetet val, i varje fall ett förståndigt faktum. Tänk att tillexempel leve med en kvinna som älskar handboll…. …eller Real Madrid!

 

Kan ni tänka er det? Jag har svårt att ens föreställa mig det. På allvar!

 

Jag skulle initialt tycka det var charmigt, respektfullt och lite kul men samtidigt hade jag betraktat henne som en muslim hade kunnat betrakta en kristen ( och vice versa)  – någon som av olika anledningar missuppfattat det mesta och nu satsat kärleken på förlorarna. Ekumenin slutar vid avspark.

 

Det blir helt enkelt alltför mycket i fall vi har ett så omfattande känslofullt intresse gemensamt. Kärleken skulle ibland bli det berömda tredje hjulet, eller andra bollen, välj själv. Däremot har jag stor respekt för tjejer som gillar fotboll, ja nästan en slags generell beundran. De utövar dessutom en slags märklig lockelse, eller begär. Fast samtidigt omöjlig. Som att det skulle bli bättre sex med någon som känner samma sak, för fotboll. Jag tror att det begäret är det samma som människor i samma kyrka skulle kunna känna – att man delar något viktigt och därför tror att en andra människan även hyser samma kloka, klartänkta omvärldsanalys utanför läktaren, utanför färgerna och planen.  Det blir oundvikligen sex med markanta inslag av omedveten onani.

 

Det ÄR lätt att förväxla känslor och begär med identitet.

 

Jag introducerar Misan i allsvenskan. Förklarar varför jag inte orkar se HIF-MFF i efterhand, låter henne titta när Östersund gästar Olympia och berättar varför ÖFK-supportrarnas stora banner på Norrporten Arena består av budskapet ” Må bästa laget vinna”.

 

Tillsammans tittar vi på fulstreamningens första halvlek av Barça-Sevilla. Hon gillar den sydamerikanska kommentatorns melodiska, känslomättade röst. Hur den bygger upp cresendon och mörknar i ton då det kapas och fälls och är våldsamt. Precis som när kommentatorn tycker att domaren gör fel och med frågande och uppgiven röst beskriver och upprepar detta i grunden existentiella misslyckande – till experten bredvid, till världen förmodligen även till Gud för det handlar ju ytterst om teodiceproblemet – var är Gud och rättvisan när Neymar fälls på riktigt?

 

Varför gör tränarna så stora ,teatraliska gester, varför får Neymar bara frispark när han sparkas omkull efter att ha försökt filma till sig två frisparkar inom loppet av en minut men misslyckats övertyga domaren? Varför måste målvakterna leta efter bollarna när de ligger rakt framför dem?  Varför vill alla spelarna prata med domaren när han blåser frispark?

 

Jo, du förstår att…   … att det liksom är cupfinal!

 

Idag, när hon vaknar här bredvid mig, ska jag föreslå att vi gästar den allsvenska lunken i kväll – går på MFF. Jag har kort, det blir behagligt klimat, lagom lite folk och det kan faktiskt endast sluta med MFF-seger. Det är en garanterat positiv fotbollsupplevelse – alla hon möter kommer bära på en förväntan som resulterar i glädje och lycka. Hon slipper hatet, fusket och föraktet (speciellt ifall Cristoffer Carlsson är avstängd vilket han nog tyvärr inte är än). Falkenberg är alltför dåliga för att man ska kunna ta avstånd ifrån dem. De är mer som allsvenskan ”Hillbillies” – de tillhör en annan kultur, en annan serie.  Det här är bara en spontan, improviserad repetition inför riktiga matcher. MFF-Falkenberg – för mig och min nya tjej är det när fotboll är som bäst, och samtidigt på gränsen till meningslös!

Annonser

About this entry