”Klart grabben ska ha en staty!”

IFK Göteborg är minst en klass bättre än HIF. Det visade de i går då de trots många skador säkert och metodiskt spelade ut på Olympia. På flera platser är skillnaden mellan spelarna inte så stor men IFK har tre danskar som i kraft, spelsinne och löpförmåga utklassar sina motståndare.

 

Jens Fjellström tyckte han såg en match där HIF ”minst var värda en poäng”. Jag såg en match som IFK ledde 2-0 och borde stängt med ett ytterligare mål. Istället släppte man in HIF i matchen som dessutom fick energi av Micke Dahlberg och Andreas Landgrens gemensamma, efterlängtade comeback.

 

Reduceringen var inte orättvis och sedan hade båda lagen bra chanser till ytterligare mål.  Med detta sagt, en av seriens sämsta domare (Pandzic) och hans ena assisterande släppte en solklar målchansutvisning och straff när Adam Eriksson drog omkull en av danskarna i straffområdet efter 20 minuter.

 

Jag har tippat Blåvitt efter MFF och det tipset känns korrekt. Backlinjen svajar ibland med reserverna. Engvall och framförallt Boman är inga starters utan komplement till Hysén även om hallänningens nickförmåga behövs. Mittfältet är mer tyskt än danskt med sin kraft och löpförmåga.

 

HIF kommer slippa kvalplatsen (Jönköping) och kan emellanåt, likt denna vår utmana, mittenlagen men det finns betydande strukturella brister på plan och på bänken. HIF har i många matcher, typ mot Östersund och Djurgården, spelat förbluffande defensivt och helt utan offensivt tänkt de första två-tredjedelarna av matcherna. Igår borde man kanske spelat så, i går spelade man mer offensivt och blottade sig bakåt.

 

Peter Larsson och Helstrup är individuellt bättre än de är tillsammans just nu. De hamnade, speciellt Larsson, ofta fel, det var många tillfällen då deras kommunikation var bristfällig. Kanske kan de bli bättre under uppehållet men jag misstänker samtidigt att Henrik Larsson villa spela med Johansson och Björkman – de två som han föredragit tidigare som mittbackar.

 

Adam Eriksson borde inte enbart blivit utvisad utan hans klena defensiva spela skymmer för mig inte det faktum att han är bra på att springa i djupled och slå inlägg. Hade HIF fört många matcher hade jag förstått Henrik Larssons resonemang – när man inte gör det är Eriksson en belastning.

 

Mittfältet är svagt. Och det blir inte bättre av att tränaren varken förmår ta ut rätt lag eller motivera spelare med bra bollbehandling ( Bojanic) att jobba bakåt eller vifta med armarna när man inte alltid får den passning man tycker man borde haft.

 

Linus Hallenius, Henriks stora nyförvärv, visade precis som förr att han kan göra en sak av hög klass och i nästa moment se ut som en desorienterad handbollsspelare. Han har fortfarande ett bra steg, han vill säkert mycket men bollbehandling och huvud är inte där. Fast det skimrar till ibland och man känner att en god psykolog till tränare kanske kunde vaska fram den stora talangen  i Linus Hallenius. Jag tror tyvärr inte Henrik Larsson är den tränaren.

 

Förutom att värva undermåligt defensiva spelare, och sedan låta andra spela enbart för att de är destruktiva är ingen bra väg. Han förstår inte att Tomer Chencinski omöjligt kan vara lagets bäste målvakt ifall Pryzdowski är hel. Tomer kom på mellanhand vid första målet. Ska vara på det som alla i brist på annan kvalité kallade drömmål och släppte även en helt obegriplig retur på ett svagt skott i bröstet i första halvlek. Tomer håller ytterst tveksam allsvensk klass. Å andra sidan är han inte ensam om det i HIF.

 

Detta var en av flera matcher där Jordan Larsson inte borde ha startat men får det för att pappa är tränare. Jordan får säkert godkänt betyg av lokaltidningarna, jag är övertygad om att han kommer spela A-landskamper inom ett år men han tillförde faktiskt praktiskt taget inget alls under sina 90 minuter mot Blåvitt. Detta är en lyx Henrik Larsson som tränare inte har råd med, däremot är det säkert en bra faderlig investering inför framtiden.

 

Jag tolkar Henrik Larssons optimism och beröm åt laget som att han bestämt sig för att stanna, säsongen ut. Kanske är det i brist på alternativ. Samtidigt kan jag inte se att han har så många val. Jag tror hans karriär som A-lagtränare slutar efter den här säsongen. Henke borde specialtränare lovande forwards, gärna på riksnivå. Där är hans framtid!

 

Till sist några ord om den trogne och lojale HIF-aren ”Crisse” Andersson. Han skulle inte ta ett gult och bli avstängd för att kunna gå på moderklubbens 90-årsjubileum helgen efter. Henrik Larsson ville inte ha honom i truppen 2015 och det märktes till och med i går att Andersson är ledsen över det. Larsson hade fel, Andersson rätt. Han borde också fått ett finare tack av tränaren när han lämnade planen än en klapp på ryggen men nu är Henrik Larsson en gång för alla Henrik Larsson och har så svårt att lämna den rollen att tvingats bli tränare.

Henrik må vara världsstjärnan som supportrar och journalister kryper för men ”Crisse” Andersson är spelaren som HIF vilar på. Hans inställning är, eller borde vara, varje idrottsklubbs fundament. Klart grabben ska ha en staty ( i hållbart material)!

 

 

Annonser

About this entry