Äntligen övertygade Sverige

Ett lyckat genrep brukar betyda mindre bra turneringar för svenska herrlandslaget i fotboll. 6-0 mot Finland och 3-2 mot regerande världsmästarna Västtyskland är två klassiska exempel på fatala hybrissegrar. 3-0 mot Wales däremot var imponerande – faktiskt mer imponerande än jag sett det svenska landslaget på länge. Senast var nog sista halvtimmen mot Tyskland borta. Den var bra, det var bra i dag. Wales är väldigt högt rankade – detta var även deras genrep och Sverige var överlägsna.

Nu tror jag inte att Sverige blir EM-favoriter på det här men nog ska man kunna gå vidare ifall man spelar som i andra halvleks första kvart. Eller första halvleks 30 sekunder. Sverige har kapacitet tätt nå kvarten med en gynnsam lottning och gör man det kan denna positiva vändning i Hamréns sista vals bli känd som ”Båstadseffekten”.

 

Zlatan är kung, Forsberg är kronprins och Berg eller Guidetti gör det samma  – kan inte se dem tillföra något mer än som obetydligt mer än statister – de är komplement till den store och då verkar den något mindre egoistiske Berg att föredra. Sveriges fjärde forward visade däremot tydligt att han inte borde varit med i truppen. Emir Kujovic misslyckades med det enda han är bra på – att nicka. Vann inte en enda nickduell mot ett visserligen huvudstark Wales men ändå. Hans enda uppmärksamma insats var att han lyckades lösa offsiden efter en hörna i 84:e minuten vilket gav Wales deras kanske farligaste målchans på hela matchen.

 

Huvudspelet är ett problem – Zlatan vann någon nickduell, Lustig gjorde det på offensiva hörnor och Granen vann allt i eget straffområde. Men de övriga svenskarna vann knappt en enda nickduell och om Irland får välja om 10 dagar så kommer de konstant att spela höga bollar – där är deras enda chans.

 

Mittfältet var överraskande bra. Forsberg är grym och har blivit lite ful och cynisk i Tyskland. Det tillsammans med hans kloka löpningar, bra värderingar och underbara balans skapar det ytor och gör anfallsspelet bättre, ger Zlatan fler alternativ. Källström började utmärkt och Lewicki utmanar Ekdahl om ett startplats. Seb Larsson är en attitydspelare och gör jobbet – inte mer.

 

Jag gillade att Erik Johansson och Granen ofta försökte avancera 5-10 meter och sedan sätta en boll längs marken på mötande anfallare. Det kommer de får göra även om Irland.  Sverige ska spela likadant då som de gjorde i andra halvlek – då behövs två bra passningsfötter som mittbackar och Lindelöv-Nilsson är inte en av dem.

 

En annan som spelade in sig i startelvan är Augustinsson. Läste utmärkt spelet och gjorde en avgörande glidtackling när Bale skulle reducera från straffpunkten ungefär. Är mycket mer noggrann och säker med bollen – kan dessutom använda högerfoten vilket Martin Olsson inte verkar kunna – när han driver inåt banan och ska slå inlägg driver han bollen med vänsterfoten trots att försvararna är på hans vänstra sida. Han kan dessutom inte slå några inlägg med vänsterfoten utan det blir i så fall en vänster utsida

Vilket är rysligt komplicerat från hans position. Lite märkligt att han är så enfotad, så dumt enfotad att det begränsar hans kapacitet väldigt mycket.

 

Som helhet tycker jag det såg mycket bra ut. Jag har tidigare tvivlat på Sveriges chanser mot Irland men Sverige bör slå dem – de är sämre än Wales

 

En lustig parentes – matchen innehöll 12 byten och följaktligen borde inte domaren lagt till noll minuter utan sex. Den tyske domaren såg dock inte ut som en som lägger till sex.

Annonser

About this entry