När jag mötte Ali

På min tjejs vägg, foto: Frans Hällqvist!

På min tjejs vägg, tror förebilden är fighten mot Joe Frazer i Manilla. foto: Frans Hällqvist!

Jag har aldrig gillat boxningsmatcher men alltid beundrat Muhammed Ali. Jag har alltid gillat boxning som sport om det inte hade varit för den där lilla bagatellen att man måste misshandla en medmänniska. Men en vältränad boxare är en mycket imponerande kombination av kraft, koordination, rytm, explosivitet, balans och snabba reflexer, plus kondition. När jag är frisk tränar jag boxning – säck, mittsar, situps och hopprep (älskar hopprep). Jag tror det är närmast den perfekta målvaktsträningen, utan boll.

 

Vårt enda möte var i Central Park, en vardagsförmiddag. Muhammed Ali var en timme försenad.  Han stod på toppen av sin karriär. Det var två år efter han knockat George Foreman i Kinshasa. Jag var där med min svåger som bevakat VM-matcher. Jag skulle snart fylla 16 år.

 

En limousin anlände, livvakter, fotografer och journalister i en enda röra och runt omkring massor av svarta människor som liksom jag betraktade cirkusen med respekt och misstänksamhet. En tillfällig ring var uppbyggd, himlen var blå, ringen var vit och Ali var svart med vita byxor – som om han var en del av ringen och samtidigt dess motpol/kontrast, såväl fysiskt som färgmässigt. Ringen var konstant och Ali jabbade och dansade runt under en rond till vårt jubel! Några gånger grep han en mikrofon och levererade några knockoutkommentarer om en kommande boxningsmotståndare – en elitidrottens absoluta DJ.

 

Ali var en samplad poplåt med ohyggligt stora samhällspolitiska konsekvenser. Alla rätade på ryggarna, jag såg stoltheten i de elvaåriga tjejernas knivskarpa blickar. Jag har en bra bild av just det – ett diafoto på en vind någonstans som jag aldrig glömmer och troligtvis heller aldrig hittar.

 

Föreningen idrottsman, vinnare och afroamerikan har aldrig var större än Ali, inte ens President Obamas inflytande och påverkan på det amerikanska samhället kan konkurrera. Inte för att Obama saknat makt men Ali förändrade Amerika: han skrämde skiten ur de vita och gav mod och självkänsla åt de icke vita. Det går att reducera Obama till en politiker i Washington, Ali, som avled  i fredags 74 år gammal, var världens bästa idrottsman, svart och överlägset intelligent i allas TV-rutor. Obama lämnar sitt ämbete och den offentliga ringen medan Muhammed Ali förblir ”The Greatest!

Annonser

About this entry