Degerfors, Åtvidaberg, Södertälje, Stockholm och Umeå

IMG_0902

Som vanligt snyggt omslag förutom den obegripliga och vedervärdigt fula rutan som ska associera till cigarettpaketens varningstexter – är det tufft, ska detta  ”klubbkultur” locka unga läsare latent intresserade av rökning och musik ?

”Spela fotboll bondjävlar del 2” har en spännande laguppställning och Sveriges främste fotbollshistoriker gör en inte besviken, tror jag. Har inte börjat läsa Torbjörn Anderssons nya tegelsten än men den är förmodligen exakt lika underbart jävla bra som hans två tidigare verk i den här genren.

Jo, jag saknar Östersund här, otur för Torbjörn att han inte hann få med dem, kanske istället för Degerfors eller Åtvidaberg som väl är ganska lika brukslag, tror jag – landets första proffsklubbar tillsammans med Sandviken. Just gästriksklubben har ett intressant förflutet men troligtvis är de båda andra ännu bättre speglar av svensk fotbollshistoria.

Har också fått en hel del andra fotbollsböcker som jag inte hinner läsa nu. Men efter sommaren bör jag gå lite mer tid att läsa annat än reseguider och cykellitteratur.

Jo förresten, jag har börjat på Erik Nivas senaste och han gör inte sina trogna läsare besvikna. Däremot tycker jag kanske att hans prosa lider brist på blod. Han skriver bra om än lite högstämt men

Böcker om fotboll är ofta bättre än omslagen anger...

Böcker om fotboll är ofta bättre än omslagen anger…

berättarstruktur och dramarturgi är närmast identisk i kapitel efter kapitel vilket gör det lite enformigt att läsa. Och nu har jag läst ett par texter som även de handlar om exakt samma sak – supporterskap. Det är väl och engagerande formulerat men det känns som jag blandar ihop de här unga männen eller gamla pojkarna som bedyrar sin kärlek till klubben – går faktiskt inte riktigt igång på det trots att Erik Niva skriver om väldigt angelägna ämnen.

Ps författaren överraskas över att i princip alla tillfrågade klubbar och människor han studerat och intervjuat ställt upp. Det förvånar inte mig  – hela landet vet att Torbjörn Anderssons forskargärning är av högsta internationella klass. Han är, inom sitt forskningsområde, inte enbart i världsklass. Han är förmodligen bättre än Zlatan, relativt sett. Torbjörn är bäst! Att bli intervjuad av honom eller att få hjälpa till likt alla de forskarkollegor han generöst tackar i början av boken är inte en uppgift eller hjälp utan snarare en ynnest att få vara lite delaktig med att skriva svensk fotbollshistoria.

Annonser

About this entry