Domarna och dåliga lag som Sverige

Slänger hej vilt i korgen för skickade mail och finner plötsligt ett referat från en match med Gefle IF, på Olympia. Handlar indirekt om hur domarna ger de bra och framgångsrika lagen favörer som inte de dåliga, förmodade förlorarna får.  Jag tycker det är ganska uppenbart ifall man detaljstuderar tveksamma domslut i allsvenskan och nykomlingar. Alltid varit så kommer förmodligen fortsätta vara så.

Ju högre upp i fotbollsvärlden desto mer sällan borde det här inträffa. Ändå upptäcker jag ofta under EM att stjärnor favoriseras, att de stora ländernas lag enklare får frisparkar, har en bättre relation med domarna, kanske delvis för att de möts tidigare så många gånger samtidigt som motståndarna består av spelare som kanske aldrig spelar  mer internationellt än sällsynta landskamper och aldrig är ute i Europa med klubblagen. Typ Sverige utan Zlatan…

Är då Sverige Europas Gefle IF? Ta bort Zlatan oerhörda makt formulerad som hans överväldigande inflytande och påtagliga närvaro och jag tror det.  Ta bort Irland och lägg till Italien så tror jag att vi idag får uppleva en helt annan bedömning när det gäller de domslut som är tveksamma, de som alltid kan diskuteras.

 

Två frisparksmål och en tappad boll. GIF-målvakten Mattias Hugosson tog på sig 3-1 nederlaget mot Helsingborgs IF genom att ge sig själv betyget: ”Underkänt!”

”Brödtext:

Mattias Hugosson gjorde en dålig insats enligt Hugossonjuryn. Men domartrion fick ännu sämre betyg. I alla fall för frisparken som gav Helsingborg 1-0.

 

Linjedomaren tyckte att Geflemålvakten vid en utspark inte släppt bollen med händerna före straffområdeslinjen.

 

–Det är bedrövligt. Här sitter man på en buss i 70 mil och så får man ett sådant horribelt domslut mot sig efter en kvart.

 

Enligt reglerna kan målvakten sparka bollen långt utanför linjen bara han släppt den med händerna.

 

–Jag såg bilderna nu efteråt. Jag är inte utanför med händerna. Jag har gjort det här tusentals gånger förut. Jag vet vad jag gör, bedyrade Hugosson.

 

Det finns en oskriven regel om att någon i domartrion först bör påpeka för målvakten att han är alltför nära linjen.

 

­–I pausen kan det hända att linjedomaren säger, ” du, Mattias, backa ett steg i andra” och sedan är det inte mer med det.  Nu tar han det direkt, utan att jag ens är utanför. Man får en jävla knäck.

 

Sedan var 10 Geflespelare och 6 HIF-are mellan Hugosson och frisparksskytten Alexander Gerndt.

 

–Den är i mitt hörn men jag ser den inte. Den dök upp så fort.

 

Efter målet hade Gefle väl så mycket av bollen. Dock utan att skapa några som helst farligheter. Bäst chansen i första halvlek hade Jakob Orlov – hans inkast studsade en meter från hemmalagets mållinje.

 

2-0 efter knappt en timme var dock en solklar tavla.

 

–Blöt boll, blöt underlag. Det var dåligt av mig och signifikativt för matchen. Jag har tappat sådana bollar tidigare men nu har motståndarna en spelare med världens stim som sätter alla returer.

 

Upphovet var att Marcus Hansson tvingades agera högerback medan Bernhardsson blev omplåstrad.

 

–Alla målvakter tappar bollar ibland. Vårt mål kom till så.

Hasse Berggren vände på en femöring, sköt och returen stötte Yissef Chibsah in.

 

Efter det ökade HIF tempot och skapade många farligheter. 3-1 kom bara två minuter senare.

 

–Det är en fantastiskt mål. Den går över. Han kan aldrig skruva runt muren. Kanske Roberto Carlos men inte Alexander.

 

Hugosson stod stilla och såg inget medan muren förmodligen blundade – hoppade gjorde den i alla fall inte.

 

–Jag pratade men några om det men det var en massa byten också och lite rörigt men den måste ha gått väldigt nära ”huvena” på dem. Å andra sidan har vi väl inga direkta instruktioner att hoppa och det kanske vi borde. Fast då hade väl Alexander satt den under dem istället. Han lyckas med allt numera, suckade Mattias Hugosson och försvann ut till bussen och ”70 tunga skitmil”.

 

/Magnus Sjöholm”

”Det sista man vill se är någon som förändras som person”
-Sir Alex Ferguson, fotbollsmanager i engelska Manchester United, citerad i Erik Nivas nya bok ”Liven längs linjen”

Annonser

About this entry