Bondjävlar – efter halva första halvlek

Läser det oerhört fascinerande och över 100 sidor långa kapitlet om Stockholmsfotbollen, omgiven av ökända 08-profiler i grannkåkarna här i Gröstorp. Om inte enbart att Stockholm är en av Europas sämsta fotbollshuvudstäder genom tiderna utan också varför. Som t ex att Stockholmslagen oerhört starka strikt lokala identitet i ett historiskt perspektiv är en ren bluff. Det som odlas så intensivt idag av klubbar och media i symbios.

 

Ta bara Erik Nivas smått legendariska text ”Linje Blå” eller vad den nu heter. En bra och viktigt text men vänd på begreppen – hur mycket Norra Stå, invandrartäta förorter och västerort är egentligen AIK? När Westermalms IF gjorde sin enda säsong i allsvenskan hade de mer publik än AIK som då var om inte starkast, så i alla fall rikast i landet. De värvade dåtidens Zlatan,  ”Massa” Alfredsson från HIF. De köpte spelare tack vare sponsringsavtal med klädaffärer och inredningsbutiker.

 

Till och med Kungen är ju egentligen Djurgårdare även om han hoppat i säng med i princip alla som visat minsta intresse, ja utom Söderbröderna förstås. Slussen har i alla tider varit en närmast övertydlig klassmarkör  social slussgräns.

 

AIK:s relation till Solna är en ren efterhandskonstruktion. Djurgården är väl de mest hemlösa och husvilla – deras relation till Stadion var ganska kort och falsk men passade den konservativa Östermalmprofilen som hand i handsken.

 

Hammarby? Deras mest legendariske ledare (de har sådana till skillnad från de båda andra klubbarna) är Lennart Nyman. Efter det att han fått sparken som UK/Förbundskapten 1965 gick han in i och gjorde karriär Högerpartiet. Han agerande länge och kraftfullt mot varumärket ”Bajen” som han menade associerade till ”bajs” och därför skulle förbjudas. På 1960-talet hade flummarnas, bohemernas och vänsterpopulasens Hammarby till och med en golfsektion – och det var på den tiden då enbart bourgasin spelade golf…   …samtidigt som vänster även udner förstamajdemonstrationer hyllande kombon Söder, socialism och Hammarby!

 

Lars Ohly, som enligt nära vännen Åsa Linderborg närmast ”hatar” Hammarby, var väldigt noga med att ligga lågt med sina fotbollskänslor som ledare för Västerpartiet…

 

Boken är full av dessa i mitt tycke spännande kioskvältande historiska fakta. Dessutom formulerat som om Torbjörn aldrig varit akademiker!

 

Annonser