På ett hotellrum i Amsterdam 2

Linje 14

Linje 14

Grannen till vänster är en liten kanal. Snett över gatan härskar en stor cykelaffär och cykelbana som korsar huvudgatan försvinner rakt in under mitt hotellrum. Utanför glider spårvagnarna  – allt som är Holland och Amsterdam är här, utom möjligtvis osten.

 

Tradition och historia är viktigt. Det är därför till exempel Italien besegrar Belgien och Spanien – två länder med spelare som tjänar mycket mer pengar än italienarna. På det italienska fotbollsförbundets träningscenter i Florens hänger det till och med jättelika svartvita fotografier av legendariska spelare i naturlig storlek på marmortoaletterna. Som  föredöme och inspiration – mindfullness på italienska?

 

Det gäller för landslag, som halvitalienaren från Arlöv Pontus Jansson påpekade i Sydsvenskan, att ha en tydlig idé. Det gäller också att bibehålla, vårda och uppgradera den på ett försiktigt sätt för landslag är landslag. Man har få och korta samlingar, man kan inte inplantera ett helt nytt spelsätt utan att det tar flera år innan det sitter. Är det dessutom något spelarna inte är vana vid, inte tränar till vardags blir omställningen ännu svårare.

 

0-4 mot Spanien i La Coruña 1998 kan jämföra med 1-4 i Amsterdam. Skillnaden är att Lagerbäck/Söderbergs första match var en träningslandskamp, Hamréns en EM-kvalmatch. Sverige tog sig till EM 2000 men de imponerande spelanamnen funkade ännu inte ihop som lag. Det tog fyra år av landslagsläger innan det klickade: med fyra mittbackar mot några av världens då bästa lag. EM-titeln 2004 hade kunnat vara Sveriges med lite tur och  mer fokus på  straffsparksläggning.

 

Ifall Hamrén inte likt Olle Nordin och Laban Arnesson haft hybris hade han varit mer ödmjuk till svensk fotbollstradition. Han hade inte försökt en total makeover, speciellt inte med spelare som var jätteduktiga på att springa och kämpa men nästan helt saknade den individuella kvalitén att spela så kontinentalt med stort bollinnehav som Hamrén hade bestämt.

 

Det skar sig mellan dröm och realitet, mellan pärmen och planen, mellan spelarna och ledaren. Jag tror att den sprickan aldrig lyckades lagas, även om Zlatan gjorde sitt bästa och prisade Hamrén i olika sammanhang.

 

Så varför fick Hamrén sitta kvar efter det relativa fiaskot vars kulmen borde ha varit EM 2012? Det skriver jag om i morgon, typ.

Annonser

About this entry