På ett hotellrum i Amsterdam 3

Oavsett vad han tycker om Hamrén måste man tillstå att de fyra sista åren var bortkastade. Ja, förutom det där med den fettfria landslagskosten kanske. Han åstadkom inget, han förändrade eller utvecklade ingen. För de flesta stod det klart redan efter EM 2012 eller ännu tidigare. Så varför fick han nytt förtroende?

 

Förbundets usla ekonomi efter Friendsskandalen.

Han hade tagit Sverige till EM och ”stornationen” Frankrike hade besegrats. Att det var triumfer helt utan värde var en annan sak.

Han höll en rimligt låg, svensk profil. Ingen av småskandalerna som sportjournalisterna skvallrade om inbördes läckte ut, kanske för att de inte var sanna. Han var inte Svennis, även om ambitionerna fanns.

Svennis var alltför dyr och problematisk.

Zlatan, lagkaptenen men framförallt Zlatan Zlatan, tog parti för Hamrén. Förmodligen för att det tjänade Zlatans syften att få göra vad han ville på planen. Dessutom var inte media helt emot. Esk hyllade honom regelbundet och många andra av de profilstarka gav honom mycket cred för den värdelösa förlusten mot Frankrike.

 

Nu är jag inte säker på att Svennis varit ett så mycket bättre alternativ. När man såg vilka misstag flera av de gamla coacherna gjorde, inte enbart Roy Hodgson, blir man lite orolig at de tappat en del av känslan som matchcoacher. Att de i alltför hög grad styrs av prestige och allianser med spelare och ledare. De saknar helt enkelt det mod många yngre coacher utnyttjar och vinner med.

 

Allra bäst resultat når man när man blandar tradition med något nytt och annorlunda. En liten förändring. Likt den när Bob och Roy kom till Sverige. Det var inte jättelika förändringar på planen utan mer en fotbollsideologisk idé konsekvent genomförd och implementerad i ett klubblag på några månader. Man utnyttjade fortfarande det som MFF, HBK och andra svenska lag var bäst på: springa utan boll, fysiken, slå enkla bollen, agera som ett kollektiv.

 

Med ovanstående vill jag antyda att vi inte ska ha så höga förväntningar på Janne Andersson. Och samtidigt tror jag på en ganska stor, positiv förändring.

 

Janne Andersson var en man med HBK och 4-4-2 i generna. Hans karriär var efter att misslyckats med ÖIS inte så där jätteljus. Så fick han chansen med Norrköping och att Snoka-ledarna satsade på honom borde svenska fotboll ägna en tacksamhetens tanke. Det var ett på alla sätt överraskande men utmärkt beslut. Liksom att inte sparka honom efter den oerhört svaga höstsäsongen 2014. Hade IFK haft en annan självbild hade Janne nog åkt.

 

Mot Janne talar att han är ytterligare en lagom framgångsrik svensk klubbtränare som på klubbtränarålderns höst blir förbundskapten. Att han saknar meriter från nordiska klubbar kan dock i det här sammanhanget vara enbart positivt. För vad som förenar  de förbundskaptener som verkligen misslyckats är det just detta: prestige, vinningslystnad, fotbollsideologism egoism och vilda, eller åtminstone vida, karriärdrömmar.

 

En sak som kanske talar emot Janne är att det bästa han vet är att utvecklas unga spelare som klubbtränare. Nu får han ett jobb som är raka motsatsen: att formera, färdiga jätterika individualister till en stark grupp som både individer och spelare.

 

Vad som talar för Janne är att framförallt en sak. Att han hade modet att lämna 4-4-2 och utveckla ett för allsvenskan helt nytt spelsystem. Samtidigt som det var nytt var det inte ett taktiskt UFO jämfört från 4-4-2 ( det tog ett år för fotbollsexperterna att upptäcka det). Dessutom byggde det fortfarande på de svenska värdena, de som även Roy och Bob lutade sig emot. Taktiskt sett är Janne Andersson så pass mycket fotbollsideologisk utlänning som förbundet som den småländska ordförande-ätten kan acceptera.

 

Landslag handlar om att spela efter resurserna och skapa en stark kollektiv grupp. Att spelarna är trygga taktiskt och fullständigt litar på ledaren. Vissa lyckas med det och andra inte.  Jag tror Janne Andersson har stora möjligheter att lyckas med det. Sedan krävs också tur och flyt och stolpe in, något Janne Andersson inte varit bortskämd med som eldare. Kanske är det dags nu!

 

 

 

Annonser

About this entry