Min omedvetna EM-bojkott

Hinner jag hem till matchen i kväll, ja kanske. Landar på Kastrup vid åtta. Har jag tid att följa den noggrant – nej. Har jag chansen att se den moraliska finalen mellan Tyskland och Frankrike? Nja, landar i Berlin vid halv tio.

 

Jag får fokusera på tilläggstid och förlängningar – vilket ofta är dessa viktiga men spelmässigt impotenta matchers enda, stora behållning. Man måste nästan ha en katalansk tränare ifall man ska gå ut och spela positiv anfallsfotboll med stort bollinnehav under sådana här omständigheter. Faktum är att de flesta bra lag som spelat på det viset åkte ut tidigt – lag som egentligen, d v s rent spelmässigt, med boll borde avancerat till minst semifinal. Jo, jag tänker på de taktiskt lynniga men naiva Spanien och England.

 

För varje ny turnering visar det sig att destruktiv fotboll med låg backlinje och snabba omställningar vinner både anhängare och placeringar. I VM var det Holland och Argentina som prisades för något de rent fotbollsestetiskt borde tvingats skämmas för. I år är både Portugal och Wales exponenter för en trist och relativ farlig fotboll. Jag tycker inte ens att Frankrike spelat ärligt, d v s efter sina offensiva resurser utan har istället fegat och försvarat alltför mycket även med boll.

 

Kanske är det också indirekt därför jag omedvetet planerat mina flighter så fel, rent fotbollsmässigt. Jag vill inte offra 90 minuter på feg, medioker fotboll med en eller två kvalitativa avslut på mål.

Vem som vinner i kväll? Ja hoppas rent moraliskt på Wales men inser att en final mellan två hyfsat jämna lag är viktigare. Så måste jag välja mellan pest och kolera så väljer jag Portugal – och hoppas innerligt att Pepe blir avstängd i finalen som de tokförlorar!

Annonser

About this entry