Glad för Brolins skull

Gick all in på Häcken vilket ekonomiskt sett var ett misstag men rent fotbollsmässigt helt riktigt. Läser man TT:s ingress från matchen verkar det som om HIF var närmast segern. Eftersom jag faktiskt såg matchen kan jag vittna om Häckens totala överlägsenhet men mindre lyckade avslut.

När HIF chockstartade med 1-0 efter 50 sekunder var jag i det närmaste säker på att mina spel skulle gå in: då skulle Häcken tvingas göra tre för att vinna betryggande. Kvitteringen i 12:e minuten följdes av flera utmärkta målchanser, och ett skott i stolpens insida. Tidvis var det spel mot ett mål.

 

Häcken trummade på hyggligt även i andra men skapade färra chanser. Så fick de då årets klaraste, och klantigaste straff och HIF –keepern ställde sig lite närmare sin högra stolpen . Sedan låtsades han gå väldigt tidigt åt vänster: för att slänga sig åt höger.

 

Hur en så rutinerad spelare som Martin Ericsson kunde gå på den korpsimpla målvaktsfinten förvånar mig mycket. 2-1 där och Det hade garanterat blivit ett mål till, förmodligen av Häcken när HIF skulle ha tvingats försöka spela lite offensivt.

 

Nu blev istället den spelare jag gillade mest, högerbacken Joel Andersson, utvisad efter en omdömeslös tackling. Det var inte enbart hela sulan, det var också ganska högt. Ett rättvist rött direkt på en i övrigt väldigt juste spelare.

 

Ändå var det Häcken som fortsatte skapa de bästa chanserna, bland annat ett friläge som Tomer var bra ute på.  Det var en match Häcken borde vunnit enkelt men man saknade en kraftfull stor spelare i boxen. Tror fortfarande Häcken blir höstens lag, att HIF får kvala men Brolin får bröd och mjölk på bordet även denna höst.

Annonser

About this entry