Theatre of Dreams 2

Håller kroppen för det här – att vara fotbollsmålvakt vid 57 års ålder, oavsett division? Är jag mer galen än vad jag övertygat mig om?

 

Vad som gör lika ont, oavsett ålder är att få en hård boll mellan benen. Kom ett friläge där jag gick ut och slängde mig för jag räknade med avslut på ett tillslag och att jag var så nära. Det gör fortfarande lite ont, tio timmar efteråt.

 

En självklar förutsättning är bra gräs. Konstgräs klarar kroppen en träning eller en match på, inte mer. Sedan gör det ont precis överallt. Gräset på Impevallen är tätt och mjukt även om planen är lite gropig. Jag slängde mig knappt alls över huvud taget igår och de hade bara utespelarövningar utan avslut. Även på gräs värker kroppens alla ben efter att ha slängt sig tungt/ långt 40-50 gånger. Speciellt som min teknik är väldigt ålderdomlig – i den mån jag har en teknik över huvud taget. Kunde jag slänga mig med rotation det vill säga att efter att ha slängt mig rulla så skulle stötpåverkan/kraschen minska för kroppen. Det kan jag inte.  Jag bara slänger mig, har ingen aning om hur det ser ut men det är händernas relation till bollbanan som bestämmer hur kroppen i övrigt agerar.

En synergieffekt av bristen på skott är att mina fingrar höll. Inga stukningar, inga ledband som konstrade. Alla fingrarna är helt intakta vilket är både ovanligt och väldigt roligt. Speciellt när man skriver…

När jag tränade utsparkar ( medan de andra avslutningsprang)  märkte jag efter bara åtta, tio stycken att jag fick ont i  inre ledbandet i knäet – det som jag tränar väldigt ofta på gymmet. Förmodligen för att det inte är vant vid den extrema belastningen när jag träffar bollen med rakt ben. å andra sidan hade jag ett ganska bra tillslag – lite högt men i alla fall. De flesta träffarna var rena.

 

Min golfarmbåge har gjort att mina biceps nästan helt försvunnit vilket påverkar mina utkast. När jag står med bollen och ser mittlinjen dit många målvakter idag kastar så kan jag inte låta bli att le. När jag var ung ansågs jag ha ovanligt bra och långa utkast. Idag är det kontant motvind. Å andra sidan är det något jag kan träna i vinter ifall mina armbågar blir bra.  Ett annat aber – jag har inte kunnat träna yoga/smidighet på nio månader.

 

Eftersom jag inte kan springa mer än några hundra meter utan att få löjligt ont i fotdynorna så har jag ont i dag efter extremt mycket springande. Dessutom var mina nya skor oerhört tunna – både på undersidan och översidan. Det är bra för känslan men smärtsamt för mina fötter. Fast den smärtan kan man ta så länge man tränar och spelar. När träningen inte känns meningsfull hur målvaktssynpunkt stoppar jag. Motivation är ett bra sätt att förtränga smärta.  Då kände jag springandet även i ryggen. Det gör jag inte idag, i alla fall inte än vilket glädjer mig mycket. Min rygg är ganska stark, det är allt det där andra – benen, nerverna, lederna, musklerna och köttet som är lite svaga.

 

Samtidigt fick jag med de vitablåa Pumaskorna tillbaka lite av  min känsla. Kunde göra saker med bollen jag inte gjort på tio år. Det var kul, det låg i bakhuvudet när vi spelade olika former av kvadraten. Min bollbehandling var inte sämst  – det gladde mig ofantligt. Trots att jag knappt rört en boll i år. Har tänkt just på den känslan många gånger de här tio timmarna, hur härligt och naturligt det kändes i hela kroppen när jag tog emot en passning på ett bra sätt eller slog en passning så som jag vill slå en passning. Samma känsla som ett bra grundslag i tennis eller ett bra utslag i golf – då bollen går exakt dit du redan tänkt att den ska gå – naturligt, perfekt i sin minimalism.  Den känslan, eller minnet av den känslan får mig till och med att glömma den vagt molande smärtan mellan benen….

 

 

Annonser

About this entry