Motivation slår….

Publikrekord, upphaussat derby och revanschlust. Dessutom nästan mitt i Storsjöyran: ÖFK-Giffarna hade kunnat bli en häftig tillställning med mycket kamp men det blev mest kramp. Ena laget ställde inte upp, hade som huvudsaklig målsättning att inte blotta sig medan det andra har svårt att få in den, att avsluta på mål. Det kändes som om gästerna var nöjda med 0-0 och inget anfallsspel över huvudtaget samtidigt som ÖFK:s stora problem med avslut och avslut på mål accentuerades.

 

När bubblan i andra halvlek väl sprack lade gästerna av. Det var lite pinsamt att se. Hade kunnat bli 6-1 eller 7-2 – enbart i andra halvlek. Jag har en känsla av att de här två klubbarna kommer byta plats i utveckling. Giffarna blir en permanent kvalklubb mellan de båda högsta serierna medan ÖFK etablerar sig på övre halvan av allsvenskan. Passningsspelet är redan där, vad som saknas är en bra försvarande back till vänster och en giftig avslutare. Jag tror problemet är att alla spelarna är så indoktrinerade av passningsmetodiken att man missbrukar den och inte är tillräckligt själviska i boxen –utom Gero förstås som dock helt saknar tekniken.

Men de olika klubbarnas framtid känns rätt uppenbar och att de möttes i ett vägskäl i Östersund i början av augusti 2016.

Annonser

About this entry