Jag älskar OS-golf

Trodde det var ett sådant där påhitt för att lura amerikaner att titta på OS och därför rättfärdiga svindyr reklamtid (essensen av OS). Upptäcker dock att det är oerhört spännande och gäller väldigt mycket. Kanske rent ut av spelens bästa idrott och sportsliga höjdpunkt. Bara det faktum att det är lika villkor – ingen doping, inga fördelar på grund av utrustning eller ekonomi.

Precis som tennis, en OS-sport som får  mycket skit av förlorarna men såg ni Djorkovic tårar när han åkte ut i första omgången mot den troliga argentinske vinnaren? Är det någon som tvivlar på Rafael Nadals vilja att vinna semin? Om de två bästa i världen tar det på absolut största allvar ( större en någon av de årliga turneringarna)  – varför ska inte de mediokra gubbarna då göra det? Kanske för att de aldrig vinner och är vana av att åka runt och inkassera feta pengar bara för att komma till start?

Du som är sportintresserad – när såg du senast en världsstjärna gråta för att han förlorat?  Då tänker jag inte på Neymar och hans patetiska blandning av religiös tro, Mammondyrkan och naiv nationalism.

Den amerikan som riskerar hamna efter en kines i golfen – kommer han få behålla sitt medborgarskap ifall han hamnar bakom en puttande kommunist? Vad händer med den golfgubben ifall Trump blir president?

Jag får intryck av att många golfare ser chansen att bli historisk – till skillnad från alla Majors och Opens som de tävlar om vart eviga år. Det är är golf på allvar, som likvärdig sport även om ett par gubbar ser ganska feta och otränade ut – bland annat är klotrund thailändare – fattar inte hur man orkar gå 18 hål om dagen med den baggen på magen. Men Stenson och de andra – jag tror det är den viktigaste tävlingen för dem!

Dessutom är golf den ultimata TV-idrotten. Man ser allting på nära håll och får allting förklarat för sig på engelska – varför kommer folk till golfbanan över huvud taget om det inte är för att det är gratis dricka och snittar i sponsortälten?

 

Maxtiotår – den tillfälliga golfkramaren!

Annonser

About this entry