Med byxorna nere/När spricker EPL-bubblan?

Det finns inget så bra bevis på en förestående ekonomisk kris som lättsinne och övervärdering. Om det sedan är bostadsbubbla, bostadslån, IT-innovationer, Grekland, Italien, Spanien, Portugal, Irland eller engelsk fotboll  spelar mindre roll.

I veckan var det inte enbart en ovanligt hysterisk stängning av transferfönstret utan samtidigt stängdes dörren bakom den engelska regeringen – de samlades till ordinarie möte för första gången sedan Brexit-omröstningen där ett helt land stänger sitt transferfönster. Ingen i EPL verkade reflektera över detta och dess konsekvenser av isolering och andra ekonomiska tider.

Den ekonomiska osäkerheten i ett annat land i politisk kris är Spanien som varit utan regering i 15 månader. Det påverkade klubbarnas värvningspolitik. Det var få värvningar, i huvudsak köpte man för det man sålde  vilket sammantaget för första gången på 25 år var mindre i La Liga än i Serie A och Bundesligan.

Men värst är naturligtvis EPL och deras TV-kontrakt. Även om de pengarna, 15-16 miljarder räcker till en del så är det lättsinnet och de dåliga investeringarna som pekar på en förestående ekonomisk kollaps. När de får sällskap av Brexits fulla konsekvenser.

Ett av de värsta exemplen är inte Gustav Engvall till Bristol City utan Moberg Karlsson till Sunderland för drygt 20 miljoner.  Under veckan köpte Chelsea en spelare som inte platsar i PSG för 270 miljoner vilket är bra för en kille de sålde för 450 miljoner.

Newcastle köpte Moussa Sissoko för 15 miljoner, han gjorde alla besvikna i ligan men gjorde ett hyfsat EM och så är han plötsligt värd 270 miljoner kronor för Spurs.

Balotelli, som jag trodde skulle trivas i Liverpool, gav klubben ett minus på 200 miljoner plus andra utgifter under två år – ska vi säga 300 miljoner i ren förlust?

Man United får Zlatan gratis men tvingas betala nästan en miljard för en spelare de släppte gratis för fyra år sedan.  13 av 20 klubbar slog transferrekord denna sommar i England…

Amy Lawrance på The Guardian har skrivit en intressant artikel om klubbarnas köp- och säljpolitik. Där citeras Arsene Wenger: ” “Today in Europe you have two markets, one for the English clubs and one for the rest of Europe,” Wenger said recently. “When the buyer is English that multiplies the transfer by two, three or sometimes by 10. If an English club does not come for a player he is worth £5m. If an English club comes in he is worth £35m, £40m or £50m.” It makes the billion look a bit silly.”

Det är ännu så länge jag och andra TV-tittare, och konsumenter av reklamprodukter, som betalar för EPL men jag tror inte vi gör det så länge till. En dag står de där med rumpan bar. Det lär också vara den enda skillnaden mellan EPL och Stockholm stads sjukvårdspolitik där man går med på att betala 9 700 kronor för ett par byxor vars egentliga värde var 178 kronor och 10 öre (å andra sidan skulle nog många betala minst 9 700 kronor för Zlatans shorts).   Stockholmare måste fortsätta kunna få sjukvård och hjälp, nästan oavsett kostnaden och ansvarslösa sjukvårdsdirektörer medan England faktiskt inte måste ha en av världens bästa fotbollsligor. Kan Stockholms sjukvårdsansvariga låta Alexander Isak och Kennedy prova sjukvårdsbyxorna och sedan sälja dem vidare med vinst? Byxorna alltså…

 

 

Annonser

About this entry