Ingen sportabstinens och ”avfotbollisering”

Läste intervjun med Pontus Jansson där han kritiserar Hamrén. Bland annat för att inte ha haft en konsekvent spelidé och att varit otydlig. Plus att han nu upplever motsatsen från det nya teamet. Glädjer mig samtidigt som jag kan tycka att det är tråkigt att kritiken kom först nu och att den inte varit starkare i media. Och hur media, i stort, accepterat Hamrén och enbart dissat när det gått riktigt riktigt dåligt. Fast att de vägrat eller inte vågat se helheten. Att Hamréns ledarskap hade så uppenbara brister men att de accepterades på grund av dålig ekonomin, låg ambitionsnivå, och bristande kritisk sportjournalistik. Den svenska konflikträdslan som innebär att vi aldrig vågar ta diskussionen ansikte mot ansikte men kan vräka ur oss vilka fruktansvärda förolämpningar som helst i social medier.

 

Jag blir inte mer entusiastisk över svensk fotbollsjournalistik när jag läser Lührs text om att Nilsson-Lindelöv borde bli lagkapten. Var Lühr en obskyr bloggare som jag själv men mannen är fotbollsexpert på en av landets ledande tidningar – och har varit det i många år. Det är avtändande, liksom miljardrullningen i England. Som om fotbollen blivit alltför stor alltför snabbt. Lühr är säkert en duktig kvällstidningsjournalist och trevlig, kanske klok och snäll mot barn men han är ingen fotbollsexpert. Han, den slutsatsen kan man dra av hans krönika, fattar inget om fotboll och ändå anses han vara expert.

 

Det är anno noll efter Zlatan och förbundet tvingas rea ut biljetterna på Friends. Alla sporter upplever upp- och nedgångar. Motståndarna Holland upplever väl sin allra värsta tid nu med en sommar utan EM och klubblag nästan helt utanför Europa. Svensk fotboll står inte stark, det är fullt möjligt att detta är början på en avfotbollisering av Sverige där sporten förlorar tronen och kungakronan.  Samtidigt hade förstås OS-idrotterna en gyllene chans att roffa åt sig en bit av den mediala och ekonomiska kakan men misslyckades ganska fatalt.

 

Så den senaste veckan har ägnats åt egen sport, eller motion är det väl mest att likna med. Har kört lätta gympass varje dag, ofta tidigt på morgnarna och tränat fotboll i Gröstorp och cyklat lite runt Malmö. Jag spelade landskamp förra lördagen i Sigtuna och vi förlorade med 2-1 efter att jag hade varit ute och hängt tvätt vid ettan. Byiga vindar plus noll inläggsträning bäddade för det. Kommer på att jag inte skrivit om mina möten med löparen Kenneth Gysing och domaren Jonas Eriksson – att jag modererade deras framträdanden på Litteraturfestivalen. Det får jag göra i helgen men först ska jag cykla till Helsingborg och titta på min gamla klubb mot min gamla antagonist: Kullavägens BK mot Båstads GIF i nordvästra division 5. Förra gången Giffen spelade i Helsingborg cyklade jag också dit men då angav länken att det var på Norrvalla. Så när jag cyklade hem cyklade jag förbi Heden där matchen just skulle slutföras och jag hade ett så bra tempo att jag bara fortsatte. Cyklade från Olympia till Landskrona IP på 40 minuter. Sedan gick det trögare och jag var inte i mål i Malmö förrän drygt två timmar senare, bland annat på grund av att jag cyklade fel.

 

I tonåren spelade jag och min bästis Ulf Nelson för grönvita Bergandy medan de flesta kompisarna på Ringstorps fritidsgård spelade för Kullavägens BK. IK Bergandy ligger för närvarande näst sist av nio lag i Division 7 nordvästra med 5 vinster och 11 förluster. Fast jag tror inte man kan åka ur sjuan.  Ska bli kul att återse Norrvalla, Kullavägen och Giffen. Kanske stöter jag på någon gammal kompis från fritidsgården som jag inte sett på 40 år…


About this entry