Ett kryss misstänkt likt ett kors

Mer soluppgång och en ljus framtid än den förmodade gravölen.

Mer soluppgång och en ljus framtid än den förmodade gravölen.

Ingen svensk förbundskapten har faktiskt någonsin stått inför en tuffare utmaning: en ikon på hyllan, mest omfattande generationsskiftet på 20 år och en till stora delar helt oerfaren, desorienterad trupp. Åtta pojkar och tre män som i första matchen skulle spela lite annorlunda än tidigare landslag gjort, mot en revanschlysten VM-bronsmedaljör. Det blev en tuff förlossning på Friends denna tisdagskväll.

 

Lägger vi till att Sverige gjorde en ganska dålig match, rent taktiskt, är ett kryss under de omständigheterna nästan en bragd, även om det är misstänkt likt ett kors.För ska vi vara realistiska hade VM-drömmen förmodligen behövt näring av en seger mot Holland för att leva självständigt, utan poängmässig mjölkpump. Nu krävs en poäng i returen, kanske en poäng mot Frankrike och sådan extravaganza är det här laget i det här kvalet nog inte moget för. Å andra sidan startade Janne Anderssons tid som Landets herrfotbollstränare nummer 1 med ett underbart kryss, en match utan förlust, en kollektivets seger över förutsättningarna.  Det var en match som ingav mer hopp än oro och detta var det absolut viktigaste resultatet.

 

Förutsättningarna var i första hand dock det faktum att Sverige var Zlatanlöst, det var lika mycket en premiär för Janne babies, och för VM-kvalet till Ryssland 2018 som en match vs Zlatan och hans epok i blågult. Jag håller det inte för omöjligt att Sverige med Zlatan och tre rädda holländska försvarare på sig faktiskt fått med sig alla tre poängen. Eller att ett Lagerbäcks Island, som detta svenska landslag långa stunder såg ut att imitera, förmodligen inte släppt in kvitteringen för att deras innermittfältare hade varit bättre på att försvara sig mot andrabollar.

 

Det var där det brast. Och på kanterna. Offensivt fanns det små glimtar av ett annat spel när Sverige ibland försökte sig på en hög press och att hålla ihop laget på egens planhalvas offensiv del trots att man försvarade. Men det var korta stunder, vanligtvis låg Sverige lågt och gjorde sig av med bollen alltför lätt och snabbt. En av orsakerna var naturligtvis mittfältets oerfarenhet. En annan förklaring att man spelade med fyra (eller i alla  fall tre och en halv) innermittfältare. Jag förstår att Janne i pausen betonat att man måste ligga mer centralt men så fort Sverige erövrade bollen på mitten hade man ingenstans att  passa den för bredden fanns inte. Det var antingen bak eller en lång befriande Voltaren-boll (tillfälligt smärtlindrande) till en bekvämt väntande holländsk backlinje.

 

De två innermittfältarna hade också svårt att hitta rätt positioner. Holland anföll längs kanterna, förödande ofta fick de slå hotande inlägg eller komma in med bollen i straffområdet eftersom Sverige bra försvarade med en ytterback och en yttermittfältare och de två spelades ständigt över. Granqvist fick rusa fram och blocka avslut när Oscar Hiljemark borde ha ingripit i ett betydligt tidigare skede. Dessutom vann de nästan inga andrabollar och Holland fick många fina avslutschanser som de inte kunde hantera, eller så stod Robin Olsen i vägen.

 

Att Sveriges mittfält inte höll defensivt betyder dock inte att de ska uteslutas i nästa match mot Vitryssland. Då ska inte Sverige spela likadant och kanske är då de här mittfältarna rätt spelare, förutom då kanske Oscar Hilljemark. på Albin Ekdals bekostnad.

 

Jag ser gärna Ludvig Augustinsson i stället för Wendt som jag inte tycker övertygade denna gång heller. Mikael Lustig ska väl spela så länge det inte finns något alternativ men jag ser gärna en annan spelare där, fast jag vet inte vem. Nilsson-Lindelöf ska väl representera framtiden så han står förmodligen över all kritik och diskussion.

 

Bäst på plan var Robin Olsen. Det är oerhört viktigt att ett nytt, oerfaret lag känner att de har en blivande världsmålvakt placerad mellan sina egna misstag eller tillkortakommanden och ett katastrofalt baklängesmål. Robin är detta landslags fundament och kommer förhoppningsvis vara det sex, sju år – ifall han inte får konkurrens av Patrik Carlgren. Näst bäst i Sverige var Granqvist. Sämsta på plan var Hollands högerback.

 

Jag hoppas att snart få se Carlos Strandberg och Jordan Larsson i truppen eftersom Sverige i många VM-kvalmatcher även måste spela offensivt och göra mål. Speciellt mot ett Vitryssland som nollade Frankrike. Jag är inte alls övertygad om att Marcus Berg och John Guidetti är spelarna att fixa det och de är i mina ögon absolut inte den svenska offensivens framtid.

 

 

 

 


About this entry