Ibland är det bra att förlora

skarmavbild-2016-09-16-kl-08-15-19Sitter inregnad i London, ja snarare Bob och Roys uppväxtort Croydon ett par mil söder om City och tänker göra detta till en skrivdag,  innan jag flyger hem imorgon. Har flyttat fram hemrean, och missar Brentfordmatchen, för mitt eget lag,Gröstorps IF behöver mig i en nästan helt avgörande match om att slippa kvala eller åka ur sexan.

Så det har inte blivit mycket sport i London, förutom cykling och de Rat Race som försiggår bland oss cykelpendlare. Såg ingen Europafotboll, har inte sett något någon fotboll live men har flera gånger cyklat förbi ”The Oval”, cricketarenan som ligger överraskande centralt i södra Londons centrum. Och Upton Park ute i de östra förorterna. Bor för övrigt endast kvarts cykelfärd från Selhurst Park men lockas inte överdrivet mycket av EPL-arenorna och dess tama atmosfär – ifall man jämför med de bästa hemmasupportrarna i allsvenskan. Att sedan fotbollen är lite sämre får man ta,  det är ju inte för det estetiska underhållningsvärdet man är där.

Min oro för att revanchsuget Barça skulle krossa Celtic var befogad. Gillar humorn som alltid sipprar upp när det går dåligt för lag – Celtics supportrar är mästare på krisbearbetning. Det finns ju inget annat val, ifall man inte vill ta ut känslorna på toaletter, motståndarsupportrar, flickvänner, hatiska fb-trådar e t c.

Själv cyklar jag vilse. Vägrar kolla på GPS förrän jag är riktigt ”lost”. Det är också ett sätt at bearbeta hybris och träna sinnena. Jaghar cyklat fel överallt, i alla städer utom möjligtvis Malmö och Helsingborg. Speciellt i stora okända städer, i molnighet, eller mörker – jag bara trampar på, i högt tempo och hoppas hitta ledtrådar som för mig rätt.skarmavbild-2016-09-16-kl-08-15-38

Förra våren cyklade jag i London för första gången och som ofta på kvällen med ett urladdat mobilbatteri. Tog mig tre timmar att hitta hem och under tiden cyklade jag mig av med både berusning och bakfylla.

När jag går har jag väldigt bra lokalsinne – när jag cyklar snabbt försvinner allt i koncentrationen på trafiken, prestationen och en massa annat – jag väljer det för att det är minst lika viktigt.

Så att vägen till framgång (eller vad man nu söker) bör alltid inkludera en viss vilsenhet – man ska aldrig tro att man vet exakt var man befinner sig för tror man det kommer alltid motsatsen att bevisas på något sätt.  Ha respekt för var du är, le åt din allt större brist på lokalsinne och trampa vidare…


About this entry