Kändisar och anonyma supportrar

Blir himla mycket fotbollssnack på bokmässan. Vid vår monter alltså-. Många stannar till för at tjata lite utan att egentligen varken vara intresserade av litteratur eller läsning utan bara för att just snacka, låta världen veta att de är Öisare, gaisare eller håller på Blåvitt. Det är viktigt att få vara stolt ibland och bekräfta relationen till laget, speciellt till Gais vars tröja har en framträdande position i den lilla montern – vi skall ju möte dem i dag på Heden.

 

En äldre dam rullade fram till mig på en rollator och berättade att hon hade varit med i AIK:s supporterklubb, redan från första året, 1950. Plus alla andra år, tillsammans med hennes man fast de flyttade till Göteborg1958  – förmodligen gjorde det inte supporterkänslorna mindre starkare. En stolt, die-hard gnagare, som säkert fyllt 90 år, nära jämngammal med klubben.

 

Karin Z, ÖFK:s kulturattaché som besökte montern, ska göra något med IFK Göteborg på en scen. Bosse Petersson med fru gick förbi vår monter på väg tills Idrottsförlagets. Grå, fönad, lång hockeyfrilla med lite lockar, kortväxt, extremt hjulbent.  Mats Rubarth är säkert där någonstans liksom Bröderna Ohlsson, undrar hur de ser ut lite numera. Olof Lundh kom fram och hälsade. Ska försöka höra Lundh i dag, och

 

Jag har sett en bok om Idrottsplatser och så har jag fått den oerhört vackra lilla volymen ”Springa” av Jean Echenoz på Rámus. förlag. Andlar om Emil Zatopek som ine enbart är mest framgångsrik, och sprang fulast utan även uppfann spurten. Zatopek var för långdistns vad Janne Boklöv var för backhoppning och Bill Koch för längdåkning.

 

Är också glad, framförallt glad för att ha sålt så många exemplar av vår novellsamling för tonåringar – och kanske lika många ex som vi sålt, lika många kommer fram och berättar att de har den i skolbiblioteket, har läst med eleverna e t c. Mång av dessa faktiskt finlandssvenskar.

 

Man blir glad och varm av uppskattande läsare.

 

En kille som jag kom fram efter vår scenpresentation av ”En i laget” hävdade att jag hade fel när jag sa att Zlatan var världens bäste straffskytt, procentuellt  – åtminstone var han det när jag skrev min novell i december, januari.

Den typ 19-årige, ganska blyge killen bad nästan om ursäkt för att jag är ”lite nördig” men sa att Balotelli var bäst rent procentuellt och i det måste man ge honom rätt. Samtidigt som Balotelli före september 2017 inte slagit en tävlingsstraff på typ två, tre år. Men killen var där med en kompis och kompisens tjej som stod tysta ett steg därifrån  så jag markerade och sa : du har rätt!

Sedan gick därifrån, helt boklösa, men jag tror att 19-åringen som bad om ursäkt var ganska nöjd med det svaret.


About this entry